Ett palliativt centrum med möjlighet att fördjupa samarbetet mellan olika enheter har länge diskuterats av kommunen och landstinget. När det invigdes på fredagen konstaterade Ebba Busch (KD), kommunalråd och ordförande i äldrenämnden, att det varit en lång resa hit.
– Jag är stolt över att det blivit verklighet nu, säger hon.
Landstingsrådet Ludvig Larsson (FP) berömmer lokalernas utformning och funktion och berättar att landstinget satsar mer pengar på den palliativa vården i samband med att de olika verksamheterna nu samlas i samma hus.
Överallt luktar det nytt. De vita väggarna pryds av konst som är lätt att tycka om. Mycket är nyproducerat för ändamålet. Personalen ville ha livfull konst som sticker ut.
– Jag har valt konsten i samråd med personalen, säger Åsa Östlund, konstkonsult på Kultur i länet.
Ivrigt visar hon vägen till en högsmal tavla döpt till Minnet, föreställande ett barn som ser ut att pimpla efter fotografier från det förflutna. Just i stunden minns hon inte konstnärens namn, men strax har medvetandet fiskat upp det ur minnet:
– Margaretha Jansson heter konstnären.
– Det är bättre ljudisolerat här, förut kunde det vara jobbigt att höra om någon annan hade det jobbigt på nätterna, säger Anne Hedenlund från Hospice som visar ett av vårdrummen.
Rummen är hemlikt inredda, med egen dusch och toalett, trägolv, krukväxter och en extrasäng i form av en sittpuff eller en liten soffa. Här ska människor i livets slutskede vårdas och många anhöriga vill sova över hos sina sjuka kära.
Christer Klingspor är sjuksköterska i sjukvårdsteamet. Han tycker att det är en stor skillnad mot förut.
– Det är väldigt fint här. Det gamla stället är ruffigt med myror på golvet, säger han.
Han ser även fram emot att de olika professionerna nu enklare kan nå varandra.