Nytt trauma kan vänta brottsoffer
Nästa år kan brottsoffer och deras anhöriga bli parter i mål där livstidsdömda vill få sitt straff tidsbestämt.Det ökar traumat, säger kulturantropologen Lars Hagborg vid Uppsala universitet, som har skrivit ett kritiskt brev till justitiedepartementet.
—De som mest aktivt deltar i rättsprocessen är de som är mest frustrerade och traumatiserade av mordet.
I Sverige kan livstidsdömda efter tio år söka nåd hos regeringen för att få sina domar omvandlade till tidsbestämda straff. Systemet har kritiserats för att vara godtyckligt. Nu finns ett lagförslag om att ärendena från årsskiftet i stället ska prövas av tingsrätten.
Kan vara skadligt
När lagrådet, med domare från högsta domstolen, gav sin syn på förslaget tillade man att brottsoffer bör ses som parter i sådana omprövningar.
Lars Hagborg säger att offret då ges möjlighet att gå från maktlöshet till handling.
—Men genom sitt handlande blir offret faktiskt knutet till brottet och förövaren. Det är definitivt min bedömning att det är skadligt att involvera dem.
Justitieminister Thomas Bodström har uttalat sig positivt om lagrådets tillägg, men har sagt att vi inte ska ha det som i USA.
—Det är det man får, tycker Lars Hagborg.
Nyligen nekades livstidsdömda Annika Östberg en flytt från amerikanskt till svenskt fängelse. Döttrarna till mannen som hennes pojkvän mördade fanns på plats i rättsalen och visade intensiv ilska, 24 år efteråt.
Ett nytt trauma
Kerstin Marin, samordnare på Brottsofferjouren i Uppsala, är tveksam till lagrådets förslag.
—För många brottsoffer innebär det ett nytt trauma att komma med i den här processen. Man kanske har lagt det bakom sig och så river man upp allt igen.
Hon påpekar att det är positivt att brottsoffer synliggörs i rättsfrågor, men att det är staten som ska besluta om straff.
Så är det i USA också, hävdar Lars Hagborg - det handlar om rättsäkerhet för förövarna och brottsoffers skiftande åsikter ska inte påverka.
Däremot tycker han att det svenska lagrådet mellan raderna föreslår just det.
Måste ha distans
—Hur skulle du handla om ditt barn blev mördat? frågar han sedan och svarar själv:
—Jag kanske skulle vilja vara aktiv, berätta vad jag tycker om personen, och kanske återkomma senare, vid en straffomvandling. Men det jag upplever som viktigt är inte med nödvändighet det bästa för mig, och det är ingen utgångspunkt för hur man organiserar ett rättsväsende. Det måste ha ett mer distanserat perspektiv.
Så jobbar vi med nyheter