Nytt material läker brutna ben
Möjligheterna att skapa mänskliga reservdelar blir allt fler. Ett nytt konstgjort benmaterial räddar svåra skelettskador, ger snabbare och mindre smärtsam läkning.
Akademiska sjukhuset är bland de första sjukhusen i världen att använda konstgjort benmaterial.
Att bryta ett ben innebär ofta inte mer än någon månad med gips och smärtor för den drabbade. Men i värre fall, som när ben smulas sönder eller slås av, kan skadan betyda operation, bentransplantation och fixering med en större mängd metallskruvar. Åtminstone var det så förr. I dag kan läkarna, med hjälp av konstgjord benmassa, rekonstruera svårt skadade skelettben utan att behöva ta skelettben från en donator eller patienten själv. Det behövs inte heller lika mycket metall för att fixera skadan.
- När vi tidigare var i behov av "byggnadsmaterial" tog vi ofta från patientens bäckenben. Det medförde problem. Dels i form av långvariga smärtor från det ställe benet togs och dels på grund av att många patienter lider av benskörhet, vilket innebar att materialet var dåligt att använda. Konstgjort ben ger bra styrka, innebär ingen smärta för patienten och finns i obegränsad mängd, säger Sune Larsson, professor och ortopedkirurg vid Akademiska sjukhuset.
Han ledde den forskargrupp vid Akademiska sjukhuset som jämförde 28 patienter med knäfraktur varav hälften behandlades med vanlig bentransplantation och övriga med den konstgjorda benmassan. Frakturerna i den sistnämnda gruppen fixerades bättre, snabbare, och med mindre smärta för patienten jämfört med den första gruppen.
I tusentals år har människan försökt hitta ett material som kan ersätta vårt skelett när det går sönder. På 1960-talet hittade forskare en behandling med kalciumfosfat, ett ämne som naturligt ingår i skelettet.
Problemet var att kalciumfosfatmassan inte stelnade i lägre temperaturer än 3000 grader. Läkarna kunde därför inte få massan att stelna på operationsbordet utan var tvungna att forma och operera in stela skelettproteser. Dessa passade sällan perfekt.
Men så i början av 90-talet gjorde en grupp amerikanska forskare den upptäckt som skulle komma att drastiskt förändra möjligheten att behandla svåra skelettskador; en omarbetning av ämnet så att det stelnade i rumstemperatur.
- De löste problemet på ett väldigt listigt sätt, säger Sune Larsson som arbetat tillsammans med amerikanerna och blev den förste i Sverige att testa materialet på patienter.
Ett viktigt skäl till att det nya materialet fungerar så bra är att det är så likt kroppens egna benmaterial att de celler som bygger upp och bryter ned skelettbenen "blir lurade". Cellerna ersätter allt konstgjort material med kroppseget ben, i samma takt som det övriga skelettet naturligt förnyas med jämna mellanrum.
I strävan efter att återskapa ben har en annan viktig upptäckt haft stor betydelse. Sune Larsson och hans forskarkolleger vid Akademiska sjukhuset tog bara för några år sedan fram ett läkemedel med så kallade tillväxtfaktorer, som stimulerar läkningen vid benbrott.
- Tillväxtfaktorerna kan hjälpa patienter som på grund av reumatism, medicinering eller av andra anledningar har svårt att bilda ben och vars benskador därför inte kan läka, säger Sune Larsson.
Kostnaden för benmassa är mellan 3000-7000 kronor per operation. Ett jämförelsevis lågt pris med tanke på de avancerade operationer som nu blivit onödiga. Tillväxtfaktorerna är dock tio gånger dyrare.
Andra sjukhus i landet har börjat använda de nya behandlingarna. Knäfrakturer är den vanligaste skadan som behandlas med konstgjord benmassa.
Tekniken kan hjälpa vid alla typer av benskador och på patienter i alla åldrar, men benersättningsmedlen har framför allt använts vid svårare skador.
Så jobbar vi med nyheter