– Förra året vill man helst glömma. Vi hade ett riktigt skitår. Spannmålsskörden blev ungefär hälften så stor som normalt, konstaterar lantbrukaren Tina Rudolphson, Bjelkesta gård, Örsundsbro.
Enligt färska siffror som LRF Mälardalen presenterade på seminariet minskade produktionsvärdet inom jordbruket med ungefär en femtedel i regionen. Att det inte blev värre berodde på att priserna på spannmål steg, när tillgången minskade.
Anledningen var förstås den exceptionella torkan, som riskerar att bli vanligare i framtiden. På årsbasis har Sverige visserligen en ganska bra vattenbalans, berättade Ingrid Wesström, universitetslektor på Institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Nederbörd och avdunstning är ungefär lika stora.
– Utmaningen för bönderna är att det mesta av vattnet kommer utanför vegetationsperioden, på vintern.
För att klara underskottet under högsommaren måste jordbruket bli bättre på att öka lagringskapaciteten i dammar. Bönderna kan även öka vattentillgången i marken genom anlägga dämningsbrunnar som reglerar grundvattennivån. En annan möjlighet är att använda alternativa vattenkällor.
– Det går att pumpa näringsrikt bottenvatten från övergödda sjöar och använda till bevattning. Vi gör också försök med bräckt vatten, säger Ingrid Wesström.
Rolf Spörndly, forskningsledare på Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, redogjorde för hur kreativa lantbrukare gjorde förra sommaren för att få ihop foder åt djuren. Bland annat tillverkade de foder av halm genom att behandla den med lut eller ammoniak. Då blir halmen, som annars används som strö på stallgolvet, mer lättsmält för nötkreatur och får. Skörd av vass och tillverkning av foderpellets från asp- och tallbark var andra metoder som kom till användning.
– Det är egentligen gammal kunskap som kommer till nytta igen. I gamla fodermedelstabller från femtiotalet står aspark ofta överst. Barken var en råvara som var över från tändsticksfabriker.
Han poängterade också att lantbrukarna kan behöva lära sig att odla i flera omgångar, när växtsäsongen blir längre.
– Vi kan få ett system där man ska vara beredd att odla i två säsonger, precis som man gör i södra Afrika. Vi kanske får "lilla sommaren" på försommaren, följt av torrperiod och sen en regnperiod på hösten, och då gäller det att forskningen tar fram nya grödor som växer på kort tid och som är anpassade till de nya säsongerna.