Nytt centrum synar gifterna
Jordbruket kommer att använda kemiska bekämpningsmedel under överskådlig tid. Fortfarande finns stora kunskapsluckor. Nu ska SLU-forskare samla all kunskap som finns om edffekter, risker och doser men också starta ny forskning.
— Där undersöks hur snabbt preparaten bryts ned, hur länge de finns kvar i vatten om de skulle råka hamna där, hur giftiga de är för fiskar, alger, vattenloppor och andra organismer. Ett sådant testlaboratorium finns här på SLU.
Kraven är alltså hårda, men det innebär inte att alla bekymmer är lösta.
— Det stora problemet är att naturen är så mycket mer komplicerad. Ute i naturen uppträder preparaten inte ett och ett som på laboratoriet. Ofta får vi en blandning av olika substanser. Helst ska förstås medlen inte hamna på fel ställe i miljön, men verkligheten följer inte alltid idealbilden.
— Dessutom hanteras kemikalierna ibland helt felaktigt, trots all rådgivning, säger hon och berättar om ett färskt fall från Skåne. Där uppmättes plötsligt jättehöga halter av vissa kemikalier i ett område. Efter en rådgivningskampanj bland lantbrukarna minskade halterna med 90 procent!
Uppsökande verksamhet
Regeringen har anslagit 5 miljoner kronor för det första året. Personalen består också av Kjell Johansson, som är biträdande föreståndare, och ytterligare fyra forskare. Officiellt startar verksamheten 1 juli, men planeringen är redan i full gång.
— Just nu reser vi runt till myndigheter och försöker ta reda på var det finns kunskapsluckor, säger hon.
Att den nya centrumbildningen hamnar på SLU är rätt logiskt. 1986 beslutade statsmakterna att mängden kemiska bekämpningsmedel i jordbruket skulle halveras på fem år. Det lyckades nästan. Minskningen blev 46 procent i stället för 50. Men det var nästan bara ogräspreparaten som minskade.
Få forskare i dag
Däremot lyckades jordbruket inte halvera mängden en gång till. Ogräsmedlen minskade liksom preparat mot svamp, men inte tillräckligt mycket.
Under den här perioden var det många forskare på SLU som ägnade sig åt kemiska bekämpningsmedel — inklusive tekniska saker som att få sprutorna effektivare. Så är det inte längre, menar Jenny Kreuger.
— I dag är det väldigt få som forskar om kemiska bekämpningsmedel här på SLU, säger hon.
Samtidigt har jordbrukets inriktning förändrats.
— Jordbruket har inget produktionsmål i dag, men däremot ett miljömål.
Största mängden kemiska bekämpningsmedel använde det svenska jordbruket på 1970-talet, just då allt fler larm började komma om skadliga effekter på människor, djur och växter.
Snällare preparat
Dagens preparat är betydligt "snällare". Men hur "snälla" de är vet forskarna inte med säkerhet.
— Vi vet att preparaten har blivit mer specifika. De skräddarsys för vissa skadegörare och är inte lika bredverkande som förut. Doserna är lägre och de "elakaste" kemikalierna är borta.
De kemiska bekämpningsmedlen kan delas upp i växtskyddsmedel och biocider. Växtskyddsmedlen används framför allt i jord- och skogsbruk samt trädgårdsodling. Ogräsmedlen är den största gruppen.
Biociderna används till 95 procent inom industrin för träbehandling, till exempel tryck- och vakuumimpregnering av stolpar, trall och andra produkter som ska klara väder och vind.
— Växtskyddsmedlen är ju framtagna för att påverka levande organismer och för att verka i miljön. De är på det viset ett större problem än biociderna som ofta används i slutna system, säger hon.
Ingen semester
Att föra ut kunskap och svara på frågor blir en viktig uppgift för det nya centrumet.
— Vi ska ha en bra hemsida på Internet som ska ge svar på de flesta frågor. Även om det är viktigt att få reda på vad folk undrar över så kan vi ju inte sitta i telefon hela tiden.
För Jenny Kreuger själv är en sak redan klar.
— I sommar blir det ingen semester!
Så jobbar vi med nyheter