Nyfikna på gruvlivet

De flesta kom upp ur gruvan med mersmak för arbetet under jord.
Dannemora Mineral vill att en tredjedel av deras 85 nyrekryterade personal ska vara kvinnor.

Eftersom de misstänkte att kvinnor är mer skeptiska till gruvlivet och kan behöva en extra knuff, ordnades i går en särskild rekryteringsdag.
–  De manliga sökande kan nog vara lika rädda som oss, men ingen av dem skulle erkänna det, säger en av de sökande Charlotte Granqvist.

Hon gick ut gymnasiet förra året och började genast plugga till sjuksköterska, nu är hon tveksam till om det är rätt bana.
–  Jag sommarjobbade med att dra ventilation och märkte att jag föredrar rörliga arbeten utomhus. Och jag är helt galen i allt som har med maskiner att göra, säger hon.

Efter den allmänna informationen, som bland annat innehåller en försäkran om att gruvans ekonomi är trygg trots det finansiella läget, delas de sökande upp i två grupper. De som inte åker till gruvan intervjuas av någon av de fyra cheferna. De får en kvarts ”speed dating” att sälja in sig på.

Resten av gänget klär sig i stövlar, gula västar och hjälmar. I vita skåpbilar rullar de sedan 300 meter ner under marken.
–  Jag är fruktansvärt höjdrädd så det här borde bli bra, för det är ju tvärtom, säger Charlotte Granqvist.

Stephanie Stoll har bott granne med gruvan nästan hela sitt liv. Flera släktingar arbetade här när gruvan senast var i drift och själv var hon ner första gången när hon var fyra år. Då tyckte hon att titeln ortsdrivare lät spännande, att leta efter nya brytningsplatser.
–  Man hörde många historier om hur skitigt och tungt det var, men mycket har nog förändrats, säger hon.

I gruvan stannar de för att bekanta sig med de olika sysslorna. Bergsborrningen gör intryck på Sharon Gyllenhammar, det och att köra de stora dumprarna. Hon har arbetat som flygmekaniker och har ingen erfarenhet av bergarbete.
–  Jag är så nyfiken att det kliar över hela kroppen. Får jag jobbet blir jag nog här tills de slänger ut mig.
Väl uppe ur gruvan ser alla lugna eller upprymda ut. Karin Tröjbom erkänner att hon var lite nervös på vägen ner men att hon nu fått mersmak. De flesta kommer att börja arbeta redan i november och hon är redo.
–  Det såg ganska varmt och mysigt ut i borrmaskinernas hytter, säger hon.