– Jag är ju väldigt sällan i mitt vardagsrum ändå. Det händer kanske en gång i månaden, säger Riitta Anjasdotter som bor i en tvåa på 68 kvadratmeter i centrala Uppsala.
Hon hyr av Uppsalahem och tycker hon bor kanonbra men onödigt stort. Hon skulle kunna tänka sig att flytta till en etta men då vill hon att det ska löna sig.
– Om jag inte ens får ner hyran med en tusenlapp känns det inte värt att flytta till en mindre lägenhet. Och någon sådan etta har jag inte hittat, säger hon.
Riitta Anjasdotter och Kicki Svärd lärde känna varandra när de jobbade på Almqvist & Wiksell. Det var 40 år sedan och de var 19 och 23 år. Genom åren har de hållit kontakten och nu umgås de mer än förr. Riitta har ett särboförhållande med en man i Dalarna sedan 12 år tillbaka.
– Jag har inga barn och min mamma är gammal. I början var den här lösningen lite på skoj; vi får väl flytta ihop som ett sätt att slippa sitta ensamma i varsin lägenhet när vi bli pensionärer, säger Riitta Anjasdotter.
– Vi har pratat fram och tillbaka och insett att det här är en bra lösning, både ekonomiskt och socialt, säger Kicki Svärd.
Hon bor just nu i andra-hand och snart ska ägaren sälja lägenheten så hon måste flytta ut. Hon står i bostadskö och har gjort det i ungefär sju år men det som hon blir erbjuden är alldeles för dyrt.
– Det är tvåor för 9 000-10 000 kronor i månaden. Det är mest nybyggda lägenheter och jag kommer inte att gå runt ekonomiskt med hyror i den prisklassen när jag blir pensionär, säger Kicki Svärd.
De två har funderat mycket över hur de ska leva när de slutar jobba och kommit fram till att de måste ta itu med situationen medan de har ork.
– Ibland målar jag upp en jättekonstig bild av framtiden. I den ser jag mig själv med rollator om några år, säger Riitta Anjasdotter som ännu inte hunnit fylla 60 år.
De har räknat på sina pensioner och kommit fram till att de får lite att leva på. Riitta Anjasdotter jobbar på ett LSS-boende och Kicki Svärd inom hemtjänsten.
– Att flytta ihop blir nog bra, annars skulle vi aldrig satsa på den här idén, säger Kicki Svärd.
– Jag tycker det ska bli lite spännande. Jag har börjat rensa i vardagsrummet, för att Kicki ska få plats med sina grejer. Döstädat har jag redan gjort, säger Riitta Anjasdotter och syftar på att hon rensat ut sina LP och cd–skivor, sina fotoalbum och dagböcker.
Källarförrådet har hon tömt och skänkte nästan allt till en väninna från Gambia som delar ut saker i sitt hemland.
Är det inte risk att ni kommer tröttna på varandra?
– Vi har bägge oregelbundna arbetstider och kommer inte att ses hela tiden.
Men de tänker långsiktigt och då finns en större komplikation.
Det är Riitta Anjasdotter som har hyreskontraktet och hyr ut vardagsrummet till sin väninna. Skulle hon dö före Kicki Svärd kommer väninnan inte att få bo kvar. Hon räknas inte som närstående.
– Vi får väl hoppas att Kicki dör först. Om jag dör blir ju Kicki utslängd. Tänk om hon blir bostadslös i 75-80 årsåldern. Det måste till en förändring av den här regeln. Den är omodern, säger Riitta Anjasdotter.
De anser att allt fler kommer att behöva flytta ihop för att klara sig ekonomiskt. Speciellt unga och äldre. Det borde bostadsmarknaden vara anpassad till.
– Vi är inte ensamma om att vara i den här situationen, säger Kicki Svärd.
Men på Uppsalahem får de inte medhåll. Där gäller regeln att varken kompisar, inneboende eller kusiner som bor ihop kan få ta över hyreskontrakten ifall den som kontraktet står skrivet på avlider. För att få ta över ett kontrakt vid dödsfall krävs att personerna är gifta, lever under äktenskapliga former eller är nära släktingar, som barn, syskon eller föräldrar. De ska då ha bott varaktigt ihop i minst tre år.
– Nej, den regeln har vi inga planer på att ändra just nu. Vi har diskuterat någon slags kompiskontrakt förut, säger Linda Ryttlefors, kommunikationschef, Uppsalahem.
Hon nämner att Botkyrkabyggen har infört en sådan möjlighet.
– Ett delat kompisavtal fungerar bra så länge allt är frid och fröjd. Men det kan bli väldigt knöligt juridiskt sett om kompisarna blir osams. Då skulle vi behöva gå in och reda ut vem det är som har rätten till bostadskontraktet, säger Linda Ryttlefors.
Hos Uppsalahem är det alltid en person som står för kontraktet. Fast när det gäller gifta eller sambor som lever ihop under äktenskapliga förhållanden får den andra ta över ifall den som står för kontraktet dör, för dem finns inte tidskrav.