Nyblåset övar
Det tutar och låter inne i Nannaskolans aula i Uppsala. Plötsligt låter det "ka dong" från en trumma. Pojkar med olika blåsinstrument i händerna tar plats på scenen. Orkestern Nyblåset ska öva.
Foto: Hans E Ericson
- Då kör vi! En två, en två tre.
Och så börjar alla spela A little bit of love, låten som Andreas Johnson sjöng i Melodifestivalen. Det blir fullt ös, låter mycket och bra. Alla koncentrerar sig på noterna. Petter Zethelius ena trumpetknapp fastnar gång på gång, så att han måste dra upp den. Han har gula öronproppar. Det kan behövas när man sitter bland trumpeterna, för de låter högst och är flest.
Jochen Widén spelar klarinett. Den kallas för saxofonens lillebror. Han provade flera olika instrument innan han bestämde sig. Första året var det lite svårt, tills han spelat ut första boken.
- Nu är det bara lite jobbigt att täppa för hålen med fingrarna och lite svårt att sätta på trämunstycket, säger han.
Trombon ser svårt ut, för det finns inga knappar att trycka på. Man måste spela på känn. För Weine Lagström tog det två år innan det lät bra. Han skulle hellre spela saxofon.
- Egentligen vill jag sluta spela trombon, men jag får inte för mina föräldrar. Fast det är lite roligare att spela i orkestern än ensam, säger han.
Lucas Bornegrim, som spelar tvärflöjt, tycker att det är kul och vill inte sluta. Han tycker också att det är roligare att spela i orkestern.
- Och svårare, för man måste hänga med, säger han.
Det har bara råkat bli så att alla utom en är killar. Annars är det många tjejer som spelar blåsinstrument också.
I Nyblåset finns det trummor och en elbas också. André Asplund på elbas stampar takten med vänster gympadoja. Mot slutet av sista låten blir det lite otakt i orkestern och trummisen Conrad Hellström kan inte sluta spela...
- Det är viktigt att få spela musik som man gillar, annars blir det tråkigt, säger Gustav Eriksson.
Han har ett runt märke efter trombonen över munnen.
Så jobbar vi med nyheter