Det visar forskare vid bland annat Institutet för rymdfysik i Uppsala i en studie som publiceras i det nya numret av den ledande vetenskapstidskriften Science.
– I årtionden har forskare försökt förstå vad som är själva drivkraften bakom så kallade pulserande norrsken. Nu kan vi för första gången bevisa en vetenskapligt hållbar förklaring, säger forskaren Chris Cully vid Institutet för rymdfysik i Uppsala.
Lösningen är ett fenomen som forskarna kallar för ”gryningskören” eftersom den kan höras som ett slags fågelkvitter när en satellit passerar genom rymdplasman några tusen mil ovanför jordytan. ”Kören” är egentligen en slags elektromagnetisk våg orsakad av energirika elektroner som rivits bort från sina atomer i magnetosfären.
I studien har forskarna samtidigt gjort både satellitobservationer i rymdplasman och tagit bilder från ett stort antal observationsplatser nere på jorden.
– På så sätt kan vi visa att det finns ett mycket nära samband mellan intensiteten hos ”gryningskören” i rymdplasman och det pulserande norrskenet i den övre atmosfären. Norrskensljuset slås på varje gång som ”kören” skjuter ner en ny ström av elektroner som kolliderar med atomer i den övre atmosfären, förklarar Chris Cully.
Under århundraden har alla former av norrsken fascinerat människor. Men att drivkraften bakom pulserande norrsken nu fått en förklaring kan ha större betydelse än att ”bara” bevisa vad som orsakar ett fascinerande ljusfenomen.
– Hittills har det varit extremt svårt att kartlägga jordens magnetfältlinjer, men i vår studie tror vi oss ha funnit en lösning på detta problem. Med hjälp av pulserande norrsken är det möjligt att lokalisera hur punkter på jorden är förenade med satelliter som kretsar kring jorden, säger Chris Cully.