Upptäckten publiceras i vetenskapstidskriften Nature Communications.
– Denna gemensamma dna-sekvens hos fåglarnas motsvarighet till våra X- och Y-kromosomer utgör inte ens en procent av den totala kromosomlängden och innehåller bara en bråkdel av könskromosomernas gener, säger professor Hans Ellegren vid Evolutionsbiologiskt centrum.
De som kommer ihåg skolans biologilektioner vet att kromosomerna finns i dubbel uppsättning i alla celler, varav hälften från början fanns i mammans ägg och hälften i spermien som befruktade det. Kanske minns de också att X- och Y-kromosomen, till skillnad från andra kromosomer, har mycket olika utseende och storlek.
Ändå är just likhet mellan kromosomer ytterst viktigt när ägg och spermier bildas. Innan två ägg eller spermier bildas ur en ursprungscell grupperar sig kromosomerna först parvis utifrån sina likheter i mitten av den, varpå rätt antal av alla kromosomer kan fördelas mellan de båda nya dottercellerna.
– I vår studie på halsbandsflugsnappare kan vi nu alltså för första gången visa att knappts en procents likhet i dna-sekvens mellan könskromosomerna räcker för att de ska hitta varandra när nya könsceller bildas, säger Hans Ellegren.
Både hos däggdjur och fåglar har under årmiljonernas gång hanars och honors könskromosomer blivit alltmer olika. Men var går egentligen gränsen för hur litet de behöver ha gemensamt för att celldelningen ska fungera?
– Det återstår att se. Kanske kan det till och med vara så att det kan fungera helt utan likhet, hans Ellegren.