När Vendela Ronsten och Nils Richardson ryckte in i höstas var säkerhetsläget ett helt annat. Att de en dag kanske skulle behöva använda sina militära kunskaper var ingenting de då trodde.
Det har infunnit sig ett nytt allvar bland de värnpliktiga på F16 i Uppsala. Mindre flams och mer fokus.
– Vi har fått ett annat perspektiv med det ökade hotet mot Sverige. Man känner att det man lär sig verkligen kan komma att behöva användas och tar därför vara på utbildningen mer, säger Vendela Ronsten.
– Ja, man blir taggad att bli så bra man kan bli. Det känns ännu viktigare än tidigare att vara här, säger 20-årige Nils Richardson.
Vendela Ronsten och Nils Richardson är två av totalt 138 värnpliktiga här på Upplands flygflottilj F16 vid Ärna flygplats i Uppsala. De utbildar sig bägge till säkerhetssoldater, vilket innebär att de kommer att bevaka skyddsvärda objekt och anläggningar.
När de ryckte in i september, för bara ett halvår sedan, var säkerhetsläget som bekant ett helt annat. Rysslands växande maktanspråk oroade förvisso experter, men få anade att ett krig i Europa låg runt hörnet.
Nästa vecka blir det vinterutbildning på hemlig ort i norra Sverige. Innan dess är det "preussiskt noggrann" städning som gäller för Nils Richardson och hans plutonskompisar på logementet.
När Vendela och Nils muckar i juni får de en krigsplacering, för den händelse Sverige hamnar i krig. Men att något sådant skulle bli verklighet var inget som föresvävade dem när de bestämde sig för att göra lumpen. Nils hade hört att lumpentiden blir ett minne för livet man inte ska missa. Vendela tänkte mest att det var en lärorik och förhoppningsvis rolig grej att uppleva.
– Jag kände också att det var ett sätt att lära känna mig själv bättre och utvecklas, säger hon.
Och nu då, när säkerhetsläget är ett helt annat?
– Det pendlar. Visst har jag tänkt nån gång att det hade varit skönt att få gömma sig hemma. Men samtidigt känner jag mig mer redo.
Nils tror att han hade känt sig mindre trygg om han inte gjorde lumpen.
– Man får en annan förståelse för vad som sker när man är här. Och jag känner att det betyder något för alla att jag gör det här, säger han.
Kompisar och föräldrar har undrat vad som förväntas av de värnpliktiga om det mot förmodan blir krig väldigt snart i Sverige. "Mina föräldrar är rätt oroliga", säger Nils Richardson.
F 16 är en flygflottilj inom det svenska flygvapnet som bildades 1943. År 2003 lades dock F16 ner, och under 18 år var Ärna "bara" en militärflygplats inom Luftstridsskolans verksamhet. Men med den växande oron i omvärlden väcktes F16 till liv igen: i oktober 2021 återinvigdes flottiljen med pompa och ståt.
Förutom att utbilda värnpliktiga har F16 i uppdrag att övervaka det svenska luftrummet och stridsleda piloter i luften. Det var personal vid F16 som i veckan upptäckte de fyra ryska stridsflygplanen och gav startorder till två JAS-plan att gå upp och avvisa de ryska planen från Sverige.
"Visst har jag tänkt nån gång att det hade varit skönt att få gömma sig hemma. Men samtidigt känner jag mig mer redo", säger Vendela Ronsten om att göra militär grundutbildning samtidigt som säkerhetsläget drastiskt försämrats.
Även om säkerhetshotet mot Sverige har höjts kan man egentligen inte säga att beredskapen på F16 formellt höjts. Det förklarar Kristoffer Olofsson, som är kommunikationschef på F16.
– Att det händer saker som gör att vi måste anpassa oss ligger i vårt ordinarie uppdrag. Jag upplever att det finns ett lugn och en trygghet i organisationen. Det är för sådana här situationer vi finns till, säger han.
"Jag upplever att det finns ett lugn och en trygghet i organisationen. Det är för sådana här situationer vi finns till", säger Kristoffer Olofsson, kommunikationschef på F16.
Den där tryggheten märker även Nils Richardson och Vendela Ronsten. Vi sitter i dagrummet i deras kasern, i den blå soffan där de kan titta på tv på kvällarna. Allihopa följer de nyheterna om Ryssland, Ukraina och säkerhetsläget och snackar mycket med varandra om utvecklingen.
– Våra befäl har fångat upp om den oro som funnits och sett till att besvara våra frågor. Det har varit lugnande, säger Vendela.
Ett tag var de oroliga för vad de skulle behöva göra om Sverige blev anfallna redan nu. Vad förväntas i så fall av dem? Vänner och föräldrar har också undrat.
– Några har frågat mig om jag ska skickas till fronten om det blir krig nu. Men våra befäl har förklarat att vi inte kommer att få uppgifter vi inte klarar av, säger Vendela.
– Nej, skulle något mot förmodan ske redan i vår kommer vi bara att behöva göra det vi lärt oss hittills. Mina föräldrar är rätt oroliga. Men vi kommer inte att stå i skyttevärn vid gränsen, säger Nils.
Vendela Ronsten och Nils Richardson känner bägge att det har fått en annan betydelse att göra värnplikten. "Man får en annan förståelse för vad som sker när man är här. Och jag känner att det betyder något för alla att jag gör det här" säger Nils.
Strax väntar några dagars permission. De ska städa klart sina rum – "det måste vara preussiskt rent" konstaterar Nils med ett snett leende – och traditionsenligt sjunga svenska nationalsången innan Vendela åker hem till Smedjebacken i Dalarna, och Nils hem till Stockholm.
Därefter ska deras pluton upp till norra Sverige för en veckolång vinterutbildning. Det är en mobilfri vecka, och att bli avskuren från omvärlden i det här läget har vållat en del huvudbry.
– Men befälen har lovat att uppdatera oss på nyhetsläget, så att vi inte missar något som påverkar Sverige.