Ett projekt för att utveckla ett nytt tåligare och säkrare höftledsimplantat har av EU beviljats nära 120 miljoner kronor i forskningsanslag. Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet spelar en central roll i projektet.
– Vårt mål är att inom fem år ha tagit fram ett höftimplantat som är så bra att det kan börja prövas i kliniska studier på patienter, säger forskaren Cecilia Persson vid Institutionen för teknikvetenskaper, Uppsala universitet.
Inoperation av ett höftledsimplantat är ett mycket vanligt ingrepp. Enbart i Sverige får årligen cirka 16 000 patienter med förslitna höftleder chans till ett nytt rörligt och smärtfritt liv efter att ha fått ett höftledsimplantat insatt.
De flesta höftledsimplantaten fungerar utan problem i många år, men för en minoritet uppstår så stora problem att de måste bytas ut genom en förnyad operation.
– Vanligaste orsaken till att man måste ta ut ett implantat är att nötningspartiklar från den konstgjorda leden har orsakat en biologisk reaktion som leder till att benet runt implantatet bryts ner, säger Cecilia Persson.
Det är detta problem som det nya projektet har som syfte att lösa genom att belägga implantatet med ämnet kiselnitrid. Idén att använda just detta ämne kommer från forskare vid Ångströmlaboratoriet, som publicerat flera vetenskapliga arbeten om detta.
– Fördelen med kiselnitrid är att materialet är mycket nötningsbeständigt och att de nötningspartiklar som ändå kan uppstå löses upp i stället för att orsaka reaktionen som skadar benet, säger Cecilia Persson.
13 europeiska lärosäten ingår i projektet, däribland Linköpings och Uppsala universitet. Forskarna vid Linköpings universitet svarar för att tillverka beläggningarna av kiselnitrid, vilka sedan testas vid Ångströmlaboratoriet för nötningsbenägenhet och andra materialegenskaper.
De varianter av kiselnitrid som verkar mest lovande i dessa tester ska sedan testas vidare i mer avancerade höftledssimulatorer i Leeds och även i djurstudier i Zürich. Om fem år är det tänkt att det ska finnas en färdigtestad prototyp att pröva på människa.
Förutom de akademiska institutionerna medverkar också flera företag som tillverkar implantat och material till implantat i projektet.
– Skulle det implantat som utvecklas till klinisk prövning fungera så bra som vi hoppas finns genom dem goda förutsättningar att det snabbt kan börja tillverkas och komma ut i vården, säger Cecilia Persson.