Nya hjärtat klappar för Nils-Olov

-Jag hade lika gärna kunnat vara död i dag, eller ett vårdpaket.
Lantbrukaren Nils-Olov Andersson firade treårsdagen av sin lyckade hjärttransplantation i söndags. Han är piggare än någonsin lever livet utan några särskilda förbehåll. Hans nya hjärta har fungerat över förväntan.
- Nu kan jag sköta jord- och skogsbruket som vanligt och ta långa skogspromenader, visserligen i lite lugnare takt. Men det har mer med åldern att göra. Annat var det för några år sedan. Då klarade jag knappt att gå 20 meter utan att bli andfådd, säger Nils-Olov Andersson.

Vi träffas över en fika på ett kafé i Uppsala. Nils-Olov Andersson är tillfälligt i stan för att träffa orienteringsfolk. Han bor annars på gården Syltbo, utanför Östhammar tillsammans med sambon Marianne och sonen Per-Olov, som numera tagit över huvudansvaret för de 35 korna.
Nils-Olov Andersson är aktiv inom precisionsorientering, en idrottsgren som passar honom perfekt nu för tiden. Det är en lite lugnare variant där alla, oavsett kön, ålder och rörelseförmåga kan delta i promenadtakt men där uthållighet och skärpa testas desto mer. Nils-Olov kom tvåa i VM i fjol. I höstas knep han tredjeplaceringen i SM och han har plats fem i Sverigerankingen. Dagens möte på Idrottens Hus i Uppsala är upptakten inför Tiomila, som arrangeras i Märsta nästa år, för första gången med Nils-Olovs gren.
-Mitt motto är numera att man ska leva livet när man har det. Det är mycket därför som jag på allvar tog tag i orienteringen igen, som ung var jag aktiv och tävlade en hel del.

Nils-Olov Andersson berättar med både stolthet och glädje i rösten att han orkar i princip allt, han har inte haft några störrre komplikationer efter hjärtbytet. Och i transplantationssammanhang betraktas han lite som ett underbarn.
- Ja,man kan väl säga att jag kom vidare till både andra och tredje chansen. Min grundkondition har nog hjälpt mig, som bonde är man ju van att jobba med kroppen.
Nils-Olov fick först en mekanisk hjärtpump, liten som en kapsyl, inopererad i hjärtat efter många års problem med hjärtsvikt. Den så kallade Jarvik 2000-pumpen hjälpte hans hjärta att pumpa blod i tre års tid i väntan på en lämplig organdonator. Så länge hade ingen annan patient i världen klarat sig med ett mekaniskt hjärta.

En kall vinternatt, den 11 februari 2004, kom så det efterlängtade samtalet från Huddinge sjukhus, det fanns ett donerat hjärta som passade Nils-Olov. Samma läkare som opererade in den mekaniska hjärtpumpen utförde också transplantationen, den tredje på Huddinge sjukhus.
Nils-Olov kan mycket väl tänka sig att donera sina egna organ, huruvida det går att skänka ett redan donerat hjärta känner han dock inte till.
- Självfallet kommer jag att ställa upp den dagen det blir aktuellt. Vid hjärtbytet gick det att ta hand om mina gamla hjärtklaffar, så på sätt och vis har jag redan börjat.
Han säger att han fått ett nytt liv och han tänker sällan på att han har en livsviktig kroppsdel som tillhört en annan människa. Hans lugna och jordnära lantbrukarkynne befattar sig inte med sådana tankar.

Livet ut kommer han visserligen att få äta avstötningsmedicin, tre olika sorter, bland annat cortison, som ser till att hans immunförsvar inte stöter bort hjärtat.
Men annars mår han som sagt bättre än någonsin. Det enda som syns utanpå kroppen är ett långsmalt ärr efter hjärtoperationen och ärr efter det ställe där hjälphjärtats elkabel suttit.
- Ja, man kan inte tro att man varit så sjuk. Och att man skulle vinna tillbaka livet med två omstarter, säger Nils-Olov Andersson med ett stort leende på läpparna.

Nya hjärtat klappar för Nils-Olov

Östhammarsbon Nils-Olov Andersson tänker ofta på hur han vann livet tillbaka en kall februarinatt för tre år sedan då han fick ett nytt hjärta.