Ny Uppsalametod ska fälla fler dopningsanvändare

— Metoden bör med fördel kunna användas för att upptäcka dopning med Aranesp inom idrotten, säger professor emeritus Leif Wide vid Akademiska sjukhusets avdelning för klinisk kemi.
Den nya metoden kräver så liten mängd blod att provet med fördel kan tas på enklast möjliga sätt från fingertoppen.
— Metoden är avsevärt enklare och billigare än nuvarande testmetod, som bygger på urinprover. Den lämpar sig för testning i större skala än vad som sker i dag, säger Leif Wide.

Mühlegg en av Aranespanvändarna
För allmänheten är Aranesp mest känt som det läkemedel som längdskidåkarna Johann Mühlegg och Olga Danilova tog när de fuskade sig till sina (numera fråntagna) guldmedaljer i vinter OS i Salt Lake City för två år sedan.
Den verksamma substansen i Aranesp heter darbepoetin och är en nära släkting till hormonet erytropoietin, Epo. Den stora fördelen för patienterna med darbepoetin är att det är betydligt mer långverkande än Epo, vilket gjort Aranesp till ett attraktivt dopningspreparat för fuskande idrottsmän och -kvinnor inom uthållighetssporter.
Sedan några år finns en testmetod för att upptäcka darbepoetin i urinen.
— Denna testmetod på urin har dock flera nackdelar. Den är mycket omständlig och personal- och resurskrävande. Den kan därför bara utföras vid ett fåtal speciallaboratorier i världen. Analysen av ett enda prov kostar omkring 5 000 kronor, säger Leif Wide.

Testar med enzym
Den metod som Leif Wide uppfunnit är betydligt enklare. Den utgår från befintliga testmetoder för att mäta Epo i blodet. Metoderna används rutinmässigt inom sjukvården, men kan normalt inte skilja mellan Epo och darbepoetin.
"Hemligheten" med Uppsala-metoden är att även testa blodprovet efter förbehandling med ett enzym, neuraminidas. När enzymet tar bort negativt laddade kolhydrater från molekylerna förändras ämnenas tredimensionella form. Förändringarna är större för darbepoetin än för Epo.
— Efter enzymbehandling binds antikropparna som används i Epo-testet starkare till darbepoetin och aktiviteten i testet ökar cirka fyra gånger. Förändringen för Epo är däremot liten. Av styrkan på reaktionen går det alltså att avgöra om en testad person injicerat darbepoetin eller inte. Man har svaret redan efter några timmar, säger Leif Wide.

Ingen patent
Tillsammans med forskningsingenjör Karin Eriksson och överläkaren i njurmedicin, docent Björn Wikström, har Leif Wide nu utvärderat metoden. Analyserna har omfattat 35 blodprover från svårt njursjuka patienter som behandlats med Aranesp och 37 prover från kontrollpersoner med egen produktion av Epo-hormonet.
— I samtliga fall kunde vi med god marginal fastställa om blodet kom från en Aranesp-behandlad patient. Metoden verkar alltså att ge ett mycket säkert svar, säger Leif Wide.
Leif Wide har medvetet valt att inte ta patent på sin metod.
— Vi vill underlätta att metoden kommer till användning i större skala så att fler fuskande idrottare kan upptäckas. Tanken är därför att vilket välutrustat laboratorium som helst utan extra kostnader ska kunna börja använda metoden, säger han.
En vetenskaplig rapport om försöken med den nya testmetoden finns publicerad i det nya numret av Upsala Journal of Medical Sciences.