På 1990-talet var uppfinnaren Håkan Lans inblandad i ett projekt för att kunna köra tätare tågtrafik på befintliga spår. Systemet byggde på positioneringssystemet AIS som i dag är standard inom den globala sjöfarten och även används inom flyget. Principen bygger på att varje fordon sänder ut sin egen position med en noggrannhet på ett par meter till andra som använder samma system.
Systemet monterades i ett SJ-lok som kördes runt i Sverige under testerna. Tanken var att om alla tåg på samma sätt fick information om övriga tåg på banan skulle man kunna köra tätare trafik. Dagens signalteknik delar in banorna i sektioner. Och ett tåg får inte klartecken att köra in i en bansektion innan föregående tåg har lämnat den.
I dag är man på väg att införa en EU-standard, ERTMS, som ger i princip samma resultat som Håkan Lans transponder. Det ger ett robustare system, som inte är lika beroende av att det finns kablar längs spåret. Men för sträckan Uppsala–Stockholm är signalsystemet redan i dag så pass optimerat att den nya tekniken inte ökar kapaciteten på något avgörande sätt.
Tågen kan i dag köras med tre minuters mellanrum. Som mest går det i dag sex tåg i timmen i vardera riktning på sträckan Odensala–Uppsala. Men blandningen av snabba och långsamma tåg gör att det ändå inte går att få in fler avgångar eller införa ytterligare stopp på dagens spår mellan Stockholm–Uppsala.