Det visar forskare vid bland annat Folkhälsmyndigheten, Statens veterinärmedicinska anstalt och zoonoscentrum vid Uppsala universitet i en ny studie.
– Fyndet är inte oväntat med tanke på att samma typ av rabiesvirus påträffats hos fladdermöss i flera av våra grannländer. Även om risken för att människor ska smittas säkert är ytterst liten kan den inte helt och hållet förbises, säger Åke Lundkvist, professor i virologi vid Uppsala universitet.
Flera varianter av rabiesvirus, eller lyssnavirus som de också kallas, kan orsaka rabies. I studien har forskarna undersökt förekomsten av antikroppar mot ett rabiesvirus med beteckningen EBLV-2 i blodprover från flera hundra fladdermöss som under en sexårsperiod fångades in i södra och mellersta Sverige.
Forskarna tog också salivprover för att med gentekniska metoder undersöka om djuren i sin saliv hade arvsmassa från rabiesvirus. Hos rabiesvirus är arvsmassan uppbyggd av RNA, som är ett slags kemisk "kusin" till den mer välkända DNA-molekylen.
Inga av de 452 undersökta fladdermössen hade påvisbara mängder av rabiesvirus-RNA i sin saliv. Däremot hade 14 av fladdermössen antikroppar mot rabiesvirus i blodet. Att fladdermössen hade sådana antikroppar i blodet visar att de var eller nyligen hade varit infekterade av rabiesvirus.
– Risken för att bli smittad även om man skulle råka bli biten av en infekterad fladdermus är dock förmodligen rätt liten, eftersom vi inte hittade spår av rabiesvirus i form av virus-RNA i djurens saliv, säger Åke Lundkvist.
Det är via infekterad saliv som rabiesvirus överförs genom bett eller slickningar av ett rabiessmittat djur.
Alla fladdermöss med rabies-antikroppar hade fångats in i Skåne och Småland och var så kallade vattenfladdermöss. 246 fladdermöss som hade fångats i Uppland, liksom fladdermöss från några andra arter än vattenfladdermöss, hade inga tecken alls på rabiessmitta.
Rabiesvirus är ett av världens mest fruktade och dödliga virus. För personer som har börjat utveckla symtom efter att ha smittats finns inget botemedel. Då slutar infektionen alltid med döden.
För personer som efter att ha smittats behandlas med rabiesvaccin innan de hunnit få några symtom stoppas däremot infektionen nästan alltid och ger inga bestående besvär.
– Även om personer som har blivit bitna av fladdermöss i södra Sverige inte känner några besvär av detta finns alltså skäl för dem att uppsöka läkare för att kanske för säkerhets skull få rabiesvaccin, säger Åke Lundkvist.
På SVA:s hemsida kan man läsa att rabies hos djur inte förekommit i Sverige sedan 1886 och på Jordbruksverkets hemsida står det att Sverige, Norge, Danmark och Finland är fria från sjukdomen.
– Men i dag vet vi att rabiesviruset EBLV-2 finns i fladdermöss i många av Europas länder, inklusive Danmark, Norge, Finland och Sverige. 1985 avled en fladdermusforskare i rabies, sannolikt smittad av EBLV-2, via ett bett av en fladdermus i Finland, och 2003 avled en fladdermusforskare i England efter ett bett av samma fladdermusart som bär på viruset här i Sverige, säger Åke Lundkvist.
Fotnot: Studien finns publicerad i facktidskriften Infection Ecology & Epidemiology och kan läsas på http://www.infectionecologyandepidemiology.net/index.php/iee