Det visar forskare vid den privata Carl von Linné-kliniken och Uppsala universitet i en studie som publiceras i facktidskriften Fertility & Sterility.
– Ett användningsområde för vår nya modell blir att ge det ofrivilligt barnlösa paret en realistisk bedömning av just deras chans att en provrörsbefruktning ska lyckas. Den kan också användas för att utvärdera om en förändring i behandlingen får önskad effekt och ökar chansen att få barn, säger Jan Holte, läkare vid Carl von Linné-kliniken.
Studien har analyserat uppgifter om 100 olika faktorer som under en 15-årsperiod fortlöpande samlades in om 5 699 barnlösa par och 8 451 behandlingsförsök som de genomgick vid kliniken. I enlighet med Socialstyrelsens rekommendationer för att undvika tvillinggraviditeter användes bara ett embryo vid varje behandlingsförsök.
– Även internationellt är vår studie den i särklass största som har gjorts kring provrörsbefruktningar där bara ett embryo återförts till kvinnans livmoder, säger Jan Holte.
Mer än vart fjärde behandlingsförsök, drygt 28 procent, ledde till att paret fick barn. För det enskilda paret kunde chansen till att så att säga dra en vinstlott vara såväl betydligt högre som betydligt lägre än detta genomsnitt.
Hur embryot som sattes in i kvinnans livmoder hade sett ut i mikroskop efter ett par dygns odling i laboratoriet, kvinnans ålder, orsaken till barnlösheten och kvinnans längd var några av de 100 undersökta faktorer som hade betydelse för chansen att få barn.
De flesta av dessa prognosfaktorer har varit kända sedan tidigare, med undantag för den att chansen att få barn med en provrörsbefruktning ökar ju längre kvinnan är.
– Det nya med vår studie är framför allt att vi genom att föra in de enskilda prognosfaktorerna i en samlad modell och vikta deras inbördes betydelse kan få en mycket bättre bild av det enskilda parets chanser att få barn efter en provrörsbefruktning med endast ett embryo, säger Jan Holte.
För par med flera positiva prognosfaktorer kan enligt denna modell chansen att få barn efter ett behandlingsförsök stiga till över 40 procent. För par med flera negativa prognosfaktorer däremot kan den sjunka under tio procent.
– Förhoppningsvis kan vår modell öka möjligheterna för det barnlösa paret att fatta informerade beslut, till exempel om man efter flera misslyckanden bör satsa på adoption eller gå vidare med fler behandlingsförsök. Jag tror också att den i undantagsfall kan ge underlag för att sätta in två embryon för att öka chansen till barn, säger Jan Holte.