Det visar forskare vid Uppsala universitet i samarbete med kolleger vid Max Planck-institutet i Leipzig i en studie som i veckan publiceras på nätet i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.
Hittills har det varit omöjligt att göra genetiska analyser av många intressanta fossila fynd, till exempel från museisamlingar, eftersom de har hanterats på ett sådant sätt att de blivit kraftigt förorenade av modernt dna innan de anlänt till dna-analyslaboratoriet.
Det är detta problem som forskarna i Uppsala och Leipzig nu tror sig ha löst med hjälp av en avancerad statistisk modell för nedbrytning av dna, som gör det möjligt att i datorn särskilja nyare dna från gammalt dna.
Efter att först ha testat metoden på benrester som forskarna själva medvetet förorenade med sitt eget dna har de med framgång använt den för att analysera dna ffrån cellernas energiverk, de så kallade mitokondrierna, i neandertalben från Okladnikov-grottan i Sibirien. Dessa ben har tidigare varit omöjliga att analysera på grund av omfattande föroreningar med dna från nutida människor. Analysen visar neandertalmänniskorna i Sibirien var nära släkt med andra neandertalmänisskor i Europa.
– Det finns många högst intressanta lämningar från människor som vår metod kan rädda från allvarliga föroreningar. Den kan inte bara användas för neandertalmänniskor, utan även för forntida lämningar av vår egen människoart homo sapiens, säger professor Mattias Jakobsson vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet.