Tack vare behandlingen med speciella katetrar vid Akademiska sjukhusets arytmilaboratorium kan inte längre abnorma elektriska signaler spridas och skapa kaos i hjärtats förmak.
- Förr fick jag alltid förmaksflimmer i samband med förkylningar, men inte ens när jag var rejält förkyld för ett tag sedan hände något. Så nu känner jag mig på den säkra sidan, säger Tomas Foxegård.
Distriktsmästare på skidor
För många som känner igen Tomas Foxegård som en framgångsrik idrottsman kan det kanske förvåna att han ända sedan 1991 plågats av återkommande hjärtbesvär.
Så sent som för ett par år sedan vann han till exempel det uppländska distriktsmästerskapet på femmilen på skidor.
- Jag vet att många får förmaksflimmer i samband med ansträngning, men så var det inte för mig. Under tiden jag var aktiv och åkte skidor fick jag aldrig någon attack. I stället kom de för det mesta i vila, berättar Tomas Foxegård.
Även om det var omöjligt att i förväg förutsäga när en flimmerattack skulle komma eller hur länge den skulle pågå började hjärtklappningen alltid på ett och samma sätt.
Förebyggande medicin
- Först fick jag som en tryckkänsla nästan uppe i halsen, sedan steg pulsen och efter tre snabba hjärtslag följda av ett uppehåll på några sekunder och ett hårt nytt hjärtslag, kändes det som om hjärtat började att hoppa i bröstet, berättar Tomas Foxegård.
För majoriteten av patienter med förmaksflimmer kan attackerna hållas borta med hjälp av förebyggande medicinsk behandling. Så var det inte för Tomas Foxegård. Trots att han dagligen tog ett par olika läkemedel för att förebygga flimmerattackerna tenderade de allteftersom tiden gick att komma allt oftare och pågå under allt längre tid.
- Ibland gick hjärtklappningen över av sig själv inom ett par timmar, men för det mesta fortsatte den under minst ett dygn. Om den fortsatte under ett par dygn åkte jag in till sjukhuset för att bryta attacken med hjälp av en elchock mot bröstet. Det hände åtskilliga gånger, berättar Tomas Foxegård.
Mycket obehagligt
Fastän han visste att den attackvisa hjärtklappningen inte är farlig var den alltid mycket obehaglig och ofta förknippad med andra fysiska symptom som till exempel illamående, svettningar och darrningar.
- Inte förrän jag fick förmaksflimmer visste jag hur ångest känns. Sista året vågade jag inte åka iväg någonstans om jag inte visste att det fanns ett sjukhus i närheten dit jag kunde komma och få behandling för att bryta en attack. Det räckte med en nysning, att jag sträckte mig eller drack ett glas vatten för att utlösa en flimmerattack, säger han.
För drygt ett år sedan kom vändningen. Efter att Thomas Foxegård undrat om ett par andra behandlingsmetoder kunde vara något för honom frågade hans läkare vid Akademiska sjukhusets arytmilaboratorium om han ville pröva en ny metod att behandla och i bästa fall bota förmaksflimmer.
Familjen blev lidande
- Efter att ha fått den förklarad för mig tvekade jag inte att göra det. Både arbetet och familjen blev lidande av mina flimmerattacker. Så som mitt liv såg ut kunde det inte fortsätta, säger Tomas Foxegård.
Den metod som han blev en av de allra första patienterna i Sverige att behandlas med bygger på kunskapen om att flimmerattackerna ofta startar i det område där de blodkärl som för syresatt blod från lungorna till hjärtat, lungvenerna, mynnar ut i hjärtats vänstra förmak.
Genom att med hjälp av speciella katetrar förstöra cellerna i just dessa elektriskt hyperaktiva områden, undanröjs möjligheterna för de elektriska impulserna att spridas ut i förmaksvävnaden och skapa det elektriska kaos som ger den våldsamma hjärtklappningen.
Men det var inget snabbt och enkelt ingrepp som väntade honom när han i början av november 2001 fick sin första kateterbehandling för att skapa den elektriska isolering av ingången till hjärtats förmak som kan sätta stopp för framtida flimmerattacker.
- Första behandlingen tog åtta timmar. Eftersom jag var vaken hela tiden och måste ligga stilla på rygg kändes det rätt jobbigt mot slutet. Dessutom gjorde det ont och spände liksom till varje gång man med katetern brände bort litet vävnad, säger Tomas Foxegård.
Röntgengenomlysning
Hela ingreppet skedde under röntgengenomlysning. På en TV-skärm kunde han se precis vad som hände när ett par olika katetrar — som förts upp i hjärtat hela vägen via ett blodkärl i ljumsken — manövrerades i de områden där lungvenerna mynnar ut i hjärtförmaket.
Med hjälp av en cirkelformad kateter, som lades som en slinga runt lungvensmynningen, lokaliserades punkt för punkt vilka områden som kan bli elektriskt hyperaktiva varpå de ett efter ett förstördes med hjälp av en så kallad ablationskateter.
- Efter den första behandlingsomgången undrade jag först vad jag gett mig in på. Jag fortsatte att få flimmerattacker hela tiden och måste ligga kvar på sjukhuset i flera dagar. Senare fick jag veta att det kan bli så ibland och att det ofta krävs ytterligare en behandling för att bli bra, säger Tomas Foxegård.
Efter behandlingen drabbades han också av några timmars synbortfall på ena ögat till följd av en liten blodpropp i hjärnan och fick påbörja behandling med blodförtunnande medicin.
För att minska propprisken i samband med behandlingen får i dag alla patienter förebyggande behandling med blodförtunnande medicin under några månader.
Den andra behandlingen gjordes i början av juni förra året. Under fem timmar åtgärdades kvarvarande områden i lungvenernas mynningar med onormal elektrisk aktivitet.
- Den behandlingen kändes mycket lindrigare. Från förra gången kände jag till varje moment i behandlingen och visste att jag inte behövde vara orolig, säger Tomas Foxegård.
I dag känner han sig helt frisk. Han har inte fått en enda flimmerattack under den tid som gått efter den andra behandlingsomgången.
- Jag har gått på teater, fjällvandrat och mycket annat utan att behöva oroas av att när som helst drabbas av en flimmerattack. Och allra bäst är att jag kan sova lugnt utan att riskera att vakna kallsvettig med hjärtklappning, säger han.
Vanligaste rytmrubbningen
Förmaksflimmer är den vanligaste av alla rytmrubbningar i hjärtat.
I Sverige beräknas omkring 100 000 personer ha förmaksflimmer.
- Så länge förmaksflimret kommer attackvis och inte blivit kroniskt är det visserligen inte farligt, men det uppfattas ofta som väldigt obehagligt och inverkar menligt på livskvaliteten, säger Carina B Lundqvist.
Hjärtklappning men också bröstsmärtor, andfåddhet, yrsel och svettningar är vanliga symtom vid förmaksflimmer.
För många patienter kommer attackerna så sällan och går över så snabbt att de tycker att de kan leva med dem utan någon behandling.
Andra har hygglig hjälp av olika mediciner som tas i förebyggande syfte.
Men för över hälften av patienterna fungerar medicinerna så dåligt och är hjärtklappningen så besvärande och pågår under så lång tid att de måste få återkommande hjälp.
Ibland räcker det med en ändring av medicineringen, ibland krävs akut hjälp på sjukhus för att med en elstöt få flimmerattacken hävd.
En del av dessa patienter med mycket svårt förmaksflimmer har sedan några år tillbaka erbjudits botande behandling i form av en så kallad labyrintoperation.
- En sådan avancerad hjärtoperation kan dock bara erbjudas en liten del av patienterna med svårt förmaksflimmer. Med den nya katetermetoden däremot hoppas vi att på sikt betydligt fler patienter med handikappande förmaksflimmer ska kunna botas, säger Carina B Lundqvist.
Ökad kunskap om impulser
Under många år har vissa andra typer av rytmrubbningar behandlats med speciella elektrokatetrar, som används för att förstöra just de elektriska banor i hjärtmuskeln från vilka elektriska impulser kan ledas fel.
Ökad kunskap om hur de abnorma elektriska signalerna uppstår i och sprids från området där lungvenerna mynnar ut i förmaken har lett till att sådan så kallad kateterbränning nu också prövas vid förmaksflimmer. Störst erfarenheter av metoden har några centra i Frankrike och USA.
- Det center som redovisar de allra bästa resultaten uppger att 70 till 80 procent av patienterna efter en eller ett par kateterbehandlingar blir helt fria från fortsatta flimmerattacker, säger Carina B Lundqvist.
Två metoder används
Två olika behandlingsstrategier har använts vid kateterbehandling av förmaksflimmer:
Den ena är mer komplicerad och innebär att man, efter noggranna mätningar, förstör enbart de enskilda ”punkter” i lungvensmynningarna i vilka onormal elektrisk aktivitet kan uppstå.
Den andra är enklare och innebär att hela området runt lungvensmynningen isoleras elektriskt.
Det är den första metoden som i det första inledande skedet prövats vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
- Vi har under hösten i samarbete med fyra andra ledande europeiska och nordamerikansk centra även prövat den andra metoden, men med användning av en ny kateter. Med den fryser man ner området till cirka minus 85 grader.
Snart fler operationer
- Enligt preliminära resultat verkar den fungera minst lika bra som den mer komplicerade metoden. Användning av kylning innebär sannolikt en lägre risk för komplikationer jämfört med kateterbränningen, säger Carina B Lundqvist.
Vid Akademiska sjukhuset har hittills sju patienter med förmaksflimmer behandlats med den nya frystekniken. Under våren sammanställs resultaten från de första 50 patienterna i världen.
- När vi får litet mer rutin på metoden och ett resurstillskott räknar vi med att tre till fyra patienter per vecka ska kunna behandlas på detta sätt, säger Carina B Lundqvist.