Att små, små partiklar, mindre än 10 mikrometer, i luften är skadliga är väl känt. De deponeras i lungorna, kan ge bland annat hjärt- och kärlproblem, och så vidare. När kommunernas miljökontor mäter luftkvaliteten är det halten partiklar i luften som analyseras, inte så mycket det kemiska innehållet i partiklarna.
–För att kunna titta på det behövs avancerade vetenskapliga instrument. Och de som finns är i regel väldigt dyra. Men vår maskin är billig, flyttbar, enkel att använda, och innebär att man kontinuerligt kan övervaka det kemiska innehållet i partiklarna på en viss plats, säger Kai Wilkinson, doktorand vid Institutionen för kemi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Med handledarna professor Vadim Kessler och docent Gulaim Seisenbaeva, samt kolleger vid Karolinska Institutet i Stockholm ingår Kai Wilkinson i ett forskningsprojekt för att ta fram nya mätmetoder och analysera hälsoriskerna med just de ämnen som visar sig finnas i partiklarna. Nu publiceras den första studien om den nya mättekniken.
– Vi tycker att vår nya teknik är revolutionerande, säger Vadim Kessler.
Uppsala är en av de städer som dras med problem med förorenad luft i stadskärnan och politikerna har beslutat om dubbdäcksförbud ch 30-zoner. Men enligt SLU-forskarna vilar i dag politiska beslut av det slaget på osäkerheter om vad vi egentligen får i oss och vilka åtgärder som är de effektivaste. Samtidigt rör trafiksituationen inte bara upp partiklar, utan även känslorna hos många stadsinvånare, inte minst i Uppsala.
– I dag vet man inte säkert om det är byggdamm, asfalt eller dubbdäck som ligger bakom höjda halter. Här kan vi enklare mäta en sträcka på exempelvis Kungsgatan, se exakt vilka partiklar som rör sig i luften och koppla det till hälsorisker med just de partiklarna. Därigenom skulle politikerna få ett mycket bättre underlag. I dag fattas besluten på emotionell grund, man tror att det ligger till si eller så. Men det är mycket man inte vet, säger Vadim Kessler.
När SLU-forskarna säger att utrustningen, som utvecklats i samarbete med företaget Sempore AB, är billig innebär det enligt Vadim Kessler ”tre Volvobilar” i inköpskostnad. Tekniken i utrustningen går ut på att partiklar som sugits in i ett filter bestrålas med elektroner varpå röntgenstrålning avges från partiklarna. Strålningen tas om hand av en detektor som känner av den energi som varje enskild atom har och på så sätt kan identifiera varje ämne och vilka mängder av ämnet det handlar om. Uppsala kommuns miljökontor välkomnar all ny forskning som kan lära oss mer om vilka kemiska ämnen vi får i oss och hur de påverkar vår hälsa.
– Det här är jätteintressant forskning som kan leda till att vi får nya normer för luftkvaliteten om vi får ny kunskap om vad vi andas in, säger Christer Solander, som arbetar med luft och buller frågor på kommunen.
Men steget till att byta ut den mätteknik kommunen använder i dag är stort. För det första måste metoden vara formellt godkänd, för det andra uppfyller kommunens mätningar redan de krav man har på sig. Att gå djupare än så är inget ansvar kommunerna kan ta på sig, menar Christer Solander.
– Inte minst är det en kostnadsfråga. Sådan här utrustning är dyr att köpa och dyr i drift. Men vi tar gärna emot kunskapen som ny forskning ger.
SLU-forskarna har inte bestämt om man kommer att ansöka om godkännande av sin mätmetod.
– Att få tekniken godkänd är kanske inte är något vi forskare ska göra själva, utan något för Naturvårdsverket att gå vidare med eller något vi kan samarbeta om, säger Kai Wilkinson.