Ny hjärtklaff sätts på plats via ljumsken

– Med det här alternativet till kirurgi kan betydligt fler patienter än tidigare få en ny fungerande hjärtklaff och därmed chans till bättre hälsa, högre livskvalitet och ett längre liv, säger docent Stefan James, överläkare vid Akademiska sjukhusets hjärtklinik.

Av alla fel som kan uppstå på hjärtklaffar är förkalkning i aortaklaffen, aortastenos, det allra vanligaste. Vid aortastenos får hjärtklaffen svårt att öppna sig och hjärtat tvingas därför arbeta hårdare för att pumpa ut blod till kroppen.
– På sikt får hjärtat allt svårare att pumpa ut tillräckligt med blod och den drabbade får allt sämre ork, blir lätt andfådd och kan svimma. Om ingenting görs åt en kraftigt förkalkad aortaklaff är överlevnadschanserna sämre än vid de flesta cancerformer, säger Stefan James.

Sedan många år kan aortastenos behandlas med en operation där den förkalkade hjärtklaffen tas bort och ersätts med en protes som sys in på samma plats mellan den vänstra hjärtkammaren och kroppspulsådern.
– En traditionell klaffprotes tar bort symtomen och förbättrar överlevnadschanserna. Ett problem är dock att omkring en tredjedel av patienterna med svår aortaklaffstenos är så sköra att en öppen hjärtoperation under narkos i hjärt-lungmaskin bedöms vara alltför riskfylld för dem, säger Stefan James.

Det är här det nya kateterburna ingreppet för att sätta klaffprotesen på plats kommer in. Via ett litet snitt i ljumsken förs klaffprotesen med hjälp av en tunn slang, en kateter, upp genom kroppspulsådern och in i den sjuka aortaklaffen där den sedan trycks ut på dess plats.
– Den nya aortaklaffen är omgiven av ett nät av en så kallad minnesmetall. Väl på plats vecklas nätet ut, expanderar och fäster så starkt i hjärtväggen att den inte kan lossna. Sedan kan hjärtat direkt börja pumpa ut blod genom den nya hjärtklaffen, säger Stefan James.

Hela ingreppet, som görs under lokalbedövning och röntgengenomlysning för att läkarna ska se att katetern och den konstgjorda aortaklaffen hamnar precis rätt, brukar ta ungefär en timme.

I Sverige var Lunds universitetssjukhus först att ta upp den nya metoden 2008 och sedan har den snabbt spridits till flera andra sjukhus. Totalt i Sverige hade vid årsskiftet cirka 550 sådana ingrepp gjorts, varav drygt 40 vid Akademiska sjukhuset.
– Vi räknar med att framöver behandla omkring 30 till 35 patienter per år med denna metod i Uppsala, säger Stefan James.
Alla uppgifter om ingreppen och också om hur det går för patienterna på längre sikt samlas i ett nationellt kvalitetsregister, som administreras av Uppsala kliniska forskningscentrum.
– Även om inte heller detta ingrepp är helt riskfritt kan vi glädjande nog se att resultaten både här i Uppsala och i landet i stort är minst lika bra eller till och med bättre än i tidigare presenterade internationella data, säger han.

Medelåldern på de patienter som hittills behandlats har varit 80 år och alla har haft flera andra sjukdomar än själva klaffelet.
– Vi går nu vidare för att på ett systematiskt sätt studera om metoden fungerar lika bra som traditionell kirurgi på yngre och friskare patienter. Om några år är det inte alls osannolikt att de flesta klaffsjukdomar kan åtgärdas med denna nya metod, säger Stefan James.