Sedan det gamla mentalsjukhuset officiellt la ner verksamheten 1988 har Ulleråkersområdet fallit i glömska. Den pampiga huvudbyggnaden, i folkmun kallad Vingmuttern, inhyser i dag bland annat friskolan Kajan, konstnärsateljén Haka och Lundellska skolans musik- och bildklasser, men kommunen anser att byggnaden inte utnyttjas till sin fulla potential.
– Grundtanken är att en helt ny stadsdel ska växa fram här med flera tusen bostäder. Det kommer att ske mycket nyproduktion, men vi vill också utnyttja de äldre byggnaderna och fylla dessa med vettigt innehåll, säger Erik Pelling (S), kommunstyrelsens ordförande.
Huvudbyggnaden Vingmuttern stod färdig år 1885. Den är ritad av arkitekten Axel Kumlien och är inspirerad av franska paviljongsmiljöer.
– Slott och kyrkor var de stora förebilderna för nya offentliga byggnader vid den här tiden. Vingmuttern har flera flyglar och detta gör att byggnaden ser pampigare trots att den är ganska smal. Vingmuttern är också den första stora byggnad man ser när man kommer in till Uppsala med tåg eller, som var vanligare förr, med båt längs Fyrisån. Tanken var att hela Uppsala skulle se storslaget ut när man anlände till staden, med först Ulleråker och sedan Akademiska sjukhuset och Uppsala slott som tornade upp sig, säger kulturhistorikern Hampus Busk.
Varje flygel av Vingmuttern fungerade som en egen sjukhusavdelning. Byggnaden uppfördes innan man hade tillgång till elektricitet, vilket också gjorde att de smala flyglarna maximerade ljusinsläppet.
Patienterna på hospitalet delades upp i tre klasser efter ekonomiska medel, där första klassens patienter var de som kunde betala både uppehälle och vård och tredje klassen inte kunde betala någonting alls. Enligt Hampus Busk bestämde denna uppdelning av patienterna också kvaliteten på vården de fick. Ett flertal kända personer var i perioder inlagda på Ulleråkers sjukhus som första klassens patienter.
– Ett av de mer kända exemplen på patienter är Gustaf Fröding som vårdades på Ulleråker kring förra sekelskiftet. Andra välbekanta kulturpersonligheter som varit inlagda är poeten Nils Ferlin och konstnären Ernst Josephson.
Förutom indelning av patienterna i olika ekonomiska klasser, delades de in i ”lugna” samt ”oroliga och osnygga”. Dessa separerades också, och de som var allra oroligast blev inlagda på den så kallade ”stormavdelningen”, där de inte sällan var helt och hållet inspärrade. I början av 1900-talet anlades även ett asylboende på Ulleråkersområdet, i en byggnad som idag inhyser Medicinhistoriska museet i Uppsala. Asylpatienterna ansågs vara ”obotbara” och behövde därför hållas separerade från resten av patienterna.
Sjukhusverksamheten var länge starkt präglad av kyrkans närvaro då man trodde på ett samband mellan psykiska besvär och själen och anden. Centralt i Vingmuttern ligger därför den Gode Herdens Kapell som fungerade som kyrka åt sjukhusets patienter och personal. Kapellet är litet och avskalat med vitmålade väggar.
–Tanken var att man bara behövde få plats med en avdelning åt gången och det är därför kyrkan inte är särskilt stor. Den vita färgen i kapellet är både ett utslag för nyklassicismen men man kan också tolka in en symbolisk betydelse, då man tänkte att patienterna inte skulle utsättas för starka intryck, vilket kunde påverka deras psykiska hälsa negativt, säger Hampus Busk.