Ny bransch med växtvärk

Det avgörande steget som skulle få branschen att ta fart var lagändringar 1992 och 1993 som tog ifrån Ams och arbetsförmedlingarna ensamrätten på att förmedla jobb till arbetslösa.
Ändå var det ganska trögt till en början.
— Det var uppenbart att arbetsförmedlingarna såg oss som konkurrenter. Motståndet var mycket starkt, säger Eva Östling Ollén, sedan i fjol ny förbundsdirektör för Almega Bemanningsföretagen.

Oönskad nykomling
Det var inte bara där man var en oönskad nykomling. En rad kontroverser med facken om arbetsvillkor på företagen ledde till krav på åtgärder från staten, men en utredning ledd av Björn Rosengren bollade bara tillbaka frågan till parterna.
En förklaring till misstron kan vara att branschen inte passar in i de normer som råder på den svenska arbetsmarknaden, tror Eva Östling Ollén.
— Ja, men samtidigt har vi verkat för trygghet för de anställda. Vi har till exempel bara tills vidareanställda och de många vikariaten är ju en plåga för dem som till exempel ska köpa bil och bostad.
— Vi skiljer oss stort från det övriga Europa, säger hon.

Växte snabbt
Den verkliga boomen för bemanningsföretagen kom 1999—2000. Inte minst ökade efterfrågan på personal i sjukvården. Läkare och sjuksköterskor startade eget och verksamheten blomstrade. Kanske gick det lite för fort.
— Landstingen glömde bort inköpsfunktionen. I stället för att göra ramavtal, där man vet priset i förväg, hyrde man in efter behov.
Hon är mycket kritisk mot uppgifter om fantasilöner till bemanningsläkare som dränerade vården på pengar.
— Man jämförde ofta rakt av, utan att ta hänsyn till att företaget betalar sociala avgifter och har ansvar för kompetensutveckling.
Och hon skräder inte orden när hon berättar om hur politiker fick landstingen att strypa inhyrandet av bemanningspersonal. Socialministern Lars Engqvist och landstingsförbundets Lars Isaksson beredde vägen med sina uttalanden, säger hon.
— Jag blev oerhört besviken. Företag sparkades ut över dagen utan några som helst förberedelser. Det var en nyckfullhet som inte är acceptabel och som ledde till konkurs för många lyckade företag, säger Eva Östling Ollén.

Fred med facket
Tillsammans med lågkonjunkturen 2001 ledde det till att bemanningsföretagen förlorade en tredjedel av sina anställda på bara några år.
Först nu pekar det uppåt igen och nu är det också tänkt att man ska sluta fred med facket i den nya auktorisationsnämnden.
— Vi jobbar hela tiden med att bli bättre och auktorisationen nu sker på vårt initiativ. För att lyckas fullt ut behöver vi få med oss facket. De är ute på arbetsplatserna och ser mycket, säger Eva Östling Ollén.

Luttrad fackbas
Sam Dandemar, central ombudsman på tjänstemannaförbundet HTF, tror att det tar tid innan auktorisationsnämnden fungerar fullt ut.
— Förväntningarna är lite för stora, men på sikt tror jag att den fyller en funktion.
Han är luttrad, säger han, efter många år som facklig motpart. Så här beskriver han bemanningsbranschen:
— När man har fokus på sig blir det ordning i leden, avtal och lagar gäller. Men när folk tittar åt ett annat håll, då experimenteras det friskt.

Tre slags problem
De problem som varit i branschen sedan avregleringen 1992—1993 är främst av tre olika slag, säger han.
— Anställningstryggheten har generellt inte varit bra. I början var också inkomsttryggheten bräcklig, men det har man lyckats rätta till genom kollektivavtalen.
Framför allt gick det för fort, säger han.
— Bemanningsbranschen är mycket ung och formligen exploderade i slutet av 1990-talet. Organisationerna växte och växte, man internrekryterade folk till chefer. Ofta hanns inte utbildning med vilket ledde till brott mot lagar och avtal.
Så har det varit till och från under alla år, säger han, och han tror inte att allt kommer att blåsa över med den nya auktorisationen.
— Nej, men på sikt kan det nog bli bra. Jag tror inte att det kommer att bli behagligt att varnas eller förlora sin auktorisation, säger Sam Dandemar.

Fotnot: Bemanningsföretagens historia är lika gammal som industrisamhället. På 1950-talet kom skrivbyråerna, med sekreterartjänster, som utan att man visste det då lade grunden till dagens stor företag. Berit Flodins Snabbstenografen och Ulla Murmans Stockholms Stenografservice togs så småningom över av sönerna, växte efter hand och blev Proffice och Teamwork. Det senare köptes 1996 upp av det globala Manpower.

Fakta:
Auktorisationen är ettårig och måste sökas på nytt varje år. Den som anlitar ett auktoriserat bemanningsföretag ska vara säker på att företaget följer de regler som arbetsgivaren satt upp, som till exempel att man tecknat kollektivavtal. Etik, leveransvillkor och jämställdhet ingår också i kraven för auktorisation.
En nyinrättad auktorisationsnämnd ska pröva om företagen uppfyller villkoren och lämna förslag till beslut om varning eller fråntagande till styrelsen för Bemanningsföretagen, arbetsgivaren.
Nämnden har fem ledamöter, två från arbetsgivaren, en från vardera LO och HTF. Opartisk ordförande blir förre centerledaren Olof Johansson.