Ny bok ger ljus åt förtigen del av historien
I slutet av andra världskriget utlämnades 2 500 sovjetiska soldater från Sverige till hårda straffarbetsläger i Sovjet.- Deras lägervistelse i Sverige var ett Gulag på svensk mark, säger författaren och UNT-reportern Hans Lundgren, som i dagarna utkommer med en bok om soldaternas öde.
- Stalins regim var omänsklig. Människor sågs som förbrukningsmaterial, särskilt soldater. De som hade råkat i fångenskap tidigt i kriget ansågs ha kommit billigt undan. Så många människor hade lidit under det fosterländska kriget, men dessa soldater hade försökt rädda sig själva och smitit undan solidariteten med folket och därför skulle de straffas, förklarar Hans Lundgren.
Det vanligaste straffet var åtta till tio års straffarbete.
Hans Lundgrens artiklar i UNT om utlämningen föranledde för några år sedan en interpellationsdebatt i riksdagen om regeringens ansvar för att klarlägga vad som hände de flyktade soldaterna efter utlämnandet.
Svaret blev att det inte var regeringens utan historikernas sak att utreda det. Det har nu Hans Lundgren gjort.
Ryssutlämningen har tidigare endast kortfattat behandlats av historieforskningen och då med en folkrättslig frågeställning. Hans Lundgren berättar nu om de människor som blev offer för stormakternas politik.
Boken utges av Västmanlands läns museum, som tillsammans med Riksantikvarieämbetet även har bekostat en arkeologisk utgrävning av ett av rysslägren nära Skinnskatteberg.
Åtta läger uppfördes i Mellansverige, samtliga belägna på statlig mark, ute i skogen och nära järnväg för hemlighållandets och transporternas skull.
Lägren vaktades av personal från NKVD, den fruktade sovjetiska säkerhets- och underrättelsetjänsten. Hälften av fångarna ville stanna i Sverige och börja ett nytt liv, men regeringen var obeveklig och tänkte skicka tillbaka soldaterna på sovjetisk begäran.
Regeringen följde samtidigt de allierade staternas överenskommelse om att soldater på flykt skulle sändas tillbaka till den front varifrån de kom.
- Regeringen intog också en hård förhandlingsposition angående de 30 000 civila balter som Sovjet också ville få utlämnade. Därför måste regeringen göra eftergifter och det blev de sovjetiska soldaterna som offrades. Regeringen betalade ett pris för att hålla landet utanför kriget. Vi anpassade oss, först efter Tyskland, sedan efter Sovjet, säger Hans Lundgren.
En fjärdedel av soldaterna var sådana som hade varit tyskarna behjälpliga under sin fångenskap och de gick ett svårt öde till mötes. Resten av soldaterna ville återvända trots bestraffningen.
- De kunde trots allt inte tänka sig att komma bort från släkt och hembyggd. De var medvetna om att de hade brutit mot Stalins order, men de drevs ändå av en hemlängtan till Moder Ryssland, förklarar Hans Lundgren.
Soldaterna började återföras i oktober 1944. En del soldater gjorde motstånd, men scenerna i Gävle hamn var inte lika dramatiska som de kom att bli 1946 vid den mycket omdiskuterade utlämningen av baltiska soldater som hade slagits på tysk sida mot Sovjet.
Ryssutlämningen förtegs av regeringen och myndigheterna som om den aldrig hade existerat.
Så jobbar vi med nyheter