Länge fick han mest ovett från andra partiers sida. ”Sorteringsskola” var det stående uttrycket i socialdemokratiska debattinlägg där Björklund attackerades. I dag talar Socialdemokraterna själv om kunskap på samma sätt som Björklund. Detsamma gäller Miljöpartiet, där Gustav Fridolin försöker fånga in kritik mot ofullkomligheter i de reformer som genomförts under Björklunds ministertid.
I huvudsak är det Björklund som format alliansens skolpolitik. Men att frågan om RUT-avdrag för läxhjälp hanterats som en skattefråga trots att den har utbildningspolitiska konsekvenser som strider mot Björklunds intentioner kan bli ett stort problem. En ändring före valet är nödvändig.
I går skrev Gustav Fridolin och Jabar Amin (MP) i Dagens Nyheter att lärarna fått orimligt mycket mera pappersarbete som en följd av den förändrade skolpolitiken. Det är en kritik som också Utbildningsdepartementet bör ta på allvar. Irritationen inom lärarkåren är verklig. Om fokus tydligare än tidigare ska ligga på lärande så är det inte rimligt att lärarnas arbetstid slukas av annat.
Samtidigt är det förstås så att större fokus på kunskaper åtminstone delvis och under ett övergångsskede lätt leder till just mer pappersarbete. Mål och riktlinjer har blivit mer detaljerade, skriftliga omdömen tar ofrånkomligen tid att formulera. Frågan är om departementet i sin reformiver ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt denna sida av saken. Det enda som egentligen lyfts bort från lärarnas arbetsbörda på senare tid är VAB-intygen och den förändringen ingick knappast i själva utbildningspolitiken.
Kursändringen i skolpolitiken har – i de stora huvuddragen – varit nödvändig. Men när rodret nu lagts om så vidtar en ny uppgift: att förstå att också välmotiverade förändringar får oavsedda bieffekter och att lyssna på dem som ska få den nya och tydligare skolpolitiken att fungera. Björklund har vunnit den stora debatten, men just därför är han också sårbar.