Inte heller säger en sådan undersökning nödvändigtvis sanningen om hur valrapporteringen verkligen har varit. Fundera över följande resultat:
En tredjedel av deltagarna tycker att UNT:s rapportering på nyhetsplats varit på det hela taget neutral. Strax under en tredjedel tycker att det vägt över till de rödgröna och lite fler (det handlar ju alltjämt om 36 personer) tycker att det vägt över till alliansen. Av de 36 sympatiserar 15 med alliansen och 15 med de rödgröna.
Ser man sedan på hur dessa två grupper värderar nyhetsbevakningen så finner man att de flesta som håller på alliansen anser att UNT mycket eller något favoriserat de rödgröna på nyhetsplats. Ser man å andra sidan på dem som håller på de rödgröna så är övertygelsen den rakt motsatta - tidningen har något eller mycket favoriserat alliansen.
Svaren från politiker på respektive sida tar alltså ut varandra. Båda sidor kan inte ha rätt samtidigt – men båda kan däremot ha fel. Alla med erfarenhet av valrörelser känner till denna psykologiska mekanism, det selektiva seende, som gör att många bara noterar det i medierna som kan uppfattas som gynnsamt för motståndarna och bortser från allt annat. Det är likadant i alla länder och i val av alla slag.
Och slutsatsen kan ju inte bli att medierna ska låta bli att rapportera om sådant som i ett visst läge kan vara obekvämt för den ena eller andra sidan. Arenafrågan figurerar i enkäten och många av de 36, i synnerhet på allianssidan, tillskriver denna en stark påverkan på valresultatet i Uppsala. Frågan är då varför alliansen vann, när det var just allianspolitikerna som var irriterade över att kritiken mot projektet skildrades i UNT när ärendet kom upp i kommunfullmäktige mitt i valrörelsen.
Det är alltså inte bara procenten som kan bli problematiska i en undersökning av det slag som TV 4 gjort. De som deltagit har alla sina egna positioner och prioriteringar att bevaka. De kan svara på frågan vad de själva tror eller vill tro om hur medierna arbetar, men det är inte säkert att de träffar rätt.