När vi försiktigt kliver in i det faluröda fårstallet blir tackorna på sin vakt och springer iväg. Men bara efter någon minut lugnar de ner sig. Dygnsgamla lamm med kritvit krullig päls ligger på den fluffiga halmbädden och vilar med halvslutna ögon. Några för sig själva, andra med kroppen lutad mot mamman.
En tacka som nyss fått sin första unge börjar visa tecken på att det är dags igen. Hon har vänt huvudet mot väggen och ser ut att krysta. En liten klöv visar sig i öppningen och det är ingen tvekan om saken: nummer två vill ut.
Samtidigt som hon har fullt fokus på att tvätta ren sin förstfödde bagge slinker det nya livet ut som en hal geléklump. Han ligger först orörlig på bädden och rycker lite med huvudet. Men så sprattlar han till och försöker resa sig upp.
Ännu en bagge har fötts.
– Det är lika fascinerande varje gång att få vara med om när ett nytt liv startar, säger Torsten Öjde.
Hustrun Kristina Örde är den som har huvudansvaret för fårskötseln och lammen och har i princip bosatt sig hos dem. Hon är uppe dygnet runt för att passa. Bara i natt föddes åtta lamm.
– Många gånger är det som mest intensivt vid fyrasnåret på morgonen när man är som tröttast, säger Kristina Örde och klipper lite med ögonlocken.
I år ska totalt 250 tackor lamma under en treveckorsperiod. Varje tacka får oftast två, tre lamm så totalt blir det cirka 500 lamm som i sin tur ger 10–12 kilo i urbenat kött.
Kristina Örde beskriver sina Leicesterfår som ett komplett djur. De ger skinn, kött, ost, mjölk och ull och fungerar dessutom som landskapsvårdare. Rasen Leicester avlades fram redan i mitten av 1700-talet i England och kom till Sverige för att användas till inkorsning och för att förbättra den svenska fårstammen.
– Det är trevliga djur med stark integritet. Inte lika sociala som Gotlandsfår men de kommer ändå fram till en för att bli kliade, säger hon och kastar ett öga mot tackan som nyss fått lamm.
Hon brummar och muttrar lite när hon tvättar den småkrulliga pälsen ren med sin tunga. Det är så hon skapar kontakt – varje tacka har sitt unika läte för lammet att känna igen.
Nästan genast reser sig den lilla parveln på sina vingliga ben, börjar vifta på svansen och tar några snabba steg i riktning mot spenarna. Han ska få i sig råmjölken, de livsviktiga dropparna som skyddar mot infektioner.
I Uppsala län finns 353 registrerade fårföretag. Enligt den senaste räkningen från 2015 har Uppsala län 21 481 får och lamm.
Torsten och Kristina Örde skaffade får för 20 år sedan. Från början var Torsten tveksam, han tyckte inte att de hörde hemma på ett rationellt lantbruk medan Kristina tog fåren till sitt hjärta direkt.
Den dagliga skötseln består av utfodring, skötsel och tillsyn.
– Det man måste göra varje dag blir en rutin och det är inte så betungande. Mest arbete är det under lamningen och när fåren ska flyttas ut på bete. På hösten är det klippning av pälsen som upptar ens tid och även när lammen ska skickas iväg till slakt, säger Kristina Örde.
Hon tycker det är lika jobbigt varje gång när lammen vuxit färdigt.
Torsten, däremot, har en mer rationell syn på saken.
– Det är en del av uppfödningen, säger han.
Om ett par veckor ska lammen ut på naturbetesmarker runt Rasbo och på Linnés Hammarby. Det sker så fort det finns gräs att beta.
För Kristina Örde är det ett säkert vårtecken när lamningen pågår. Att lamm och påsk hör ihop tänker hon däremot inte så mycket på.
– Nej, jag tänker mest på att det är den bästa tiden på året. Arbetsam och rolig på samma gång, säger hon.