"Nu räcker det med skjutningar i Uppsala"

Det är en av de där allra vackraste vinterdagarna när luften är riktigt klar och rimfrosten täcker minsta grässtrå. Vi befinner oss på den muslimska begravningsplatsen vid Berthåga kyrkogård i västra Uppsala.

Flera av gravstenarna är resta till minne av Uppsalabor som fallit offer för skjutningar. Här vilar bland annat en man från Uppsala som sköts till döds i Södertälje 2009, vilket blev starten på ett blodigt maffiakrig. Han blev bara 25 år gammal och hade barn när han dog.

En bit bort finns graven för en annan 25-åring. Han mördades vid en skjutning i Akalla 2015. I närheten ligger en person som avrättades 43 år gammal vid en skottlossning i Boländerna 2017.

Obaida Alramahi har varit med här vid en rad jordfästningar för att stötta de sörjande.

– Vid muslimska begravningar använder man inte kista utan kroppen läggs ner i graven, insvept bara i ett enkelt tygstycke. När man ser kroppen på det sättet blir det tydligt hur bräckligt livet är och hur enkel människan är, säger han.

Obaida Alramahi är djupt troende muslim och talar ibland under jordfästningarna. Det är inte ovanligt att hundratals personer är på plats.

– Jag vänder mig ofta till ungdomarna. Jag vill få dem att fundera på vilket avtryck de gör innan de lämnar jordelivet. Utför de goda gärningar? Eller är de sådana som bara vill ha mer och mer och är beredda att gå hur långt som helst för att få det?

Han gör ett milt intryck och talar med mjuk röst men lägger ändå tyngd bakom orden.

– En del gör vad som helst för att skaffa värsta bilen eller värsta klockan. Jag tror att alla människor har en inneboende godhet men hos en del gäller det att locka fram det goda genom att visa dem godhet.

Obaida Alramahi är född i Uppsala av palestinska föräldrar. Sedan uppväxten har han sett stan förändras och våldet hårdna.

– När jag var ung och en person dödats i Uppsala var det något som vi pratade om i flera år. När det händer i dag blir det snabbt tyst, det har blivit så vanligt att någon skjuts att folk verkar glömma det direkt.

Han arbetar sedan mer än 20 år som tennistränare i UTK-hallen i Uppsala där han ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att hjälpa ungdomar. Det har medfört att han fått pris som Årets trygghetshjälte av Länsförsäkringar och nominerats för Årets samhällsinsats av Företagarna.

Han har vuxit upp i Gottsunda och är i högsta grad medveten om att en del ungdomar i utsatta bostadsområden löper risk att hamna i kriminalitet. Han vill inte hymla med att flera har invandrarbakgrund och menar att det gör större skada att tysta ner saken.

En av de grupper han ägnat sig åt är ensamkommande. Mycket handlar om att bara umgås i samband med tennisen. Under samtalen kommer ofta frågor om moral och värderingar på tal, hur man ska leva för att bli en bra människa.

Han ser idrott som ett idealiskt verktyg för att få in unga i samhället. Han framhåller att idrotten erbjuder en vettig sysselsättning, påskyndar integration och kan ge en skolning i föreningsarbete.

– Jag och mina fyra syskon tillbringade en stor del av vår uppväxt i UTK-hallen där vi både spelade tennis och gjorde läxor. Och det har gått bra för mina syskon, alla fyra är akademiker idag, alla utom jag, säger han och skrattar lite.

Men i de fall det gått snett, vad är det då som saknats?

– Det är brist på goda exempel, de måste lyftas fram mer. Vi vuxna måste stå där med karta och kompass för ungdomarna och visa dem vägen. Och det ska börja redan på dagis, säger Obaida Alramahi.

Han konstaterar att barn i invandrarfamiljer i vissa fall skaffat sig ett övertag framför sina föräldrar som kanske inte kan språket. Han tycker att de föräldrarna borde erbjudas någon form av föräldrautbildning.

– Om barnen börjar närma sig kriminella tankemönster och personer måste föreningslivet tillsammans med myndigheterna backa upp föräldrarna mycket mer. Många blir utan den hjälpen som det är i dag.

Det har blivit dags att lämna kyrkogården. Obaida Alramahi går långsamt förbi några gravstenar och noterar årtalen för födelse och död.

– Det är otroligt så många av de som ligger här som har dött så unga. Det är många föräldrar och syskon som har fått sina hjärtan krossade, säger han.

Samtidigt utstrålar han hoppfullhet.

– Tillsammans ska vi klara av att vända det här.