Det Àr en av de dÀr allra vackraste vinterdagarna nÀr luften Àr riktigt klar och rimfrosten tÀcker minsta grÀsstrÄ. Vi befinner oss pÄ den muslimska begravningsplatsen vid BerthÄga kyrkogÄrd i vÀstra Uppsala.
Flera av gravstenarna Àr resta till minne av Uppsalabor som fallit offer för skjutningar. HÀr vilar bland annat en man frÄn Uppsala som sköts till döds i SödertÀlje 2009, vilket blev starten pÄ ett blodigt maffiakrig. Han blev bara 25 Är gammal och hade barn nÀr han dog.
En bit bort finns graven för en annan 25-Äring. Han mördades vid en skjutning i Akalla 2015. I nÀrheten ligger en person som avrÀttades 43 Är gammal vid en skottlossning i BolÀnderna 2017.
Obaida Alramahi har varit med hÀr vid en rad jordfÀstningar för att stötta de sörjande.
â Vid muslimska begravningar anvĂ€nder man inte kista utan kroppen lĂ€ggs ner i graven, insvept bara i ett enkelt tygstycke. NĂ€r man ser kroppen pĂ„ det sĂ€ttet blir det tydligt hur brĂ€ckligt livet Ă€r och hur enkel mĂ€nniskan Ă€r, sĂ€ger han.
Obaida Alramahi Àr djupt troende muslim och talar ibland under jordfÀstningarna. Det Àr inte ovanligt att hundratals personer Àr pÄ plats.
â Jag vĂ€nder mig ofta till ungdomarna. Jag vill fĂ„ dem att fundera pĂ„ vilket avtryck de gör innan de lĂ€mnar jordelivet. Utför de goda gĂ€rningar? Eller Ă€r de sĂ„dana som bara vill ha mer och mer och Ă€r beredda att gĂ„ hur lĂ„ngt som helst för att fĂ„ det?
Han gör ett milt intryck och talar med mjuk röst men lÀgger ÀndÄ tyngd bakom orden.
â En del gör vad som helst för att skaffa vĂ€rsta bilen eller vĂ€rsta klockan. Jag tror att alla mĂ€nniskor har en inneboende godhet men hos en del gĂ€ller det att locka fram det goda genom att visa dem godhet.
Obaida Alramahi Àr född i Uppsala av palestinska förÀldrar. Sedan uppvÀxten har han sett stan förÀndras och vÄldet hÄrdna.
â NĂ€r jag var ung och en person dödats i Uppsala var det nĂ„got som vi pratade om i flera Ă„r. NĂ€r det hĂ€nder i dag blir det snabbt tyst, det har blivit sĂ„ vanligt att nĂ„gon skjuts att folk verkar glömma det direkt.
Han arbetar sedan mer Àn 20 Är som tennistrÀnare i UTK-hallen i Uppsala dÀr han Àgnat en stor del av sitt yrkesliv Ät att hjÀlpa ungdomar. Det har medfört att han fÄtt pris som à rets trygghetshjÀlte av LÀnsförsÀkringar och nominerats för à rets samhÀllsinsats av Företagarna.
Han har vuxit upp i Gottsunda och Àr i högsta grad medveten om att en del ungdomar i utsatta bostadsomrÄden löper risk att hamna i kriminalitet. Han vill inte hymla med att flera har invandrarbakgrund och menar att det gör större skada att tysta ner saken.
En av de grupper han Àgnat sig Ät Àr ensamkommande. Mycket handlar om att bara umgÄs i samband med tennisen. Under samtalen kommer ofta frÄgor om moral och vÀrderingar pÄ tal, hur man ska leva för att bli en bra mÀnniska.
Han ser idrott som ett idealiskt verktyg för att fÄ in unga i samhÀllet. Han framhÄller att idrotten erbjuder en vettig sysselsÀttning, pÄskyndar integration och kan ge en skolning i föreningsarbete.
â Jag och mina fyra syskon tillbringade en stor del av vĂ„r uppvĂ€xt i UTK-hallen dĂ€r vi bĂ„de spelade tennis och gjorde lĂ€xor. Och det har gĂ„tt bra för mina syskon, alla fyra Ă€r akademiker idag, alla utom jag, sĂ€ger han och skrattar lite.
Men i de fall det gÄtt snett, vad Àr det dÄ som saknats?
â Det Ă€r brist pĂ„ goda exempel, de mĂ„ste lyftas fram mer. Vi vuxna mĂ„ste stĂ„ dĂ€r med karta och kompass för ungdomarna och visa dem vĂ€gen. Och det ska börja redan pĂ„ dagis, sĂ€ger Obaida Alramahi.
Han konstaterar att barn i invandrarfamiljer i vissa fall skaffat sig ett övertag framför sina förÀldrar som kanske inte kan sprÄket. Han tycker att de förÀldrarna borde erbjudas nÄgon form av förÀldrautbildning.
â Om barnen börjar nĂ€rma sig kriminella tankemönster och personer mĂ„ste föreningslivet tillsammans med myndigheterna backa upp förĂ€ldrarna mycket mer. MĂ„nga blir utan den hjĂ€lpen som det Ă€r i dag.
Det har blivit dags att lÀmna kyrkogÄrden. Obaida Alramahi gÄr lÄngsamt förbi nÄgra gravstenar och noterar Ärtalen för födelse och död.
â Det Ă€r otroligt sĂ„ mĂ„nga av de som ligger hĂ€r som har dött sĂ„ unga. Det Ă€r mĂ„nga förĂ€ldrar och syskon som har fĂ„tt sina hjĂ€rtan krossade, sĂ€ger han.
Samtidigt utstrÄlar han hoppfullhet.
â Tillsammans ska vi klara av att vĂ€nda det hĂ€r.