Redan nu flyger diskar – eller frisbees – genom skogspartiet nästan på gränsen mellan Slavsta och Årsta.
Det saknas fortfarande några informationsskyltar, men i det stora hela är banan färdig. Jonas Hermanson, ordförande i klubben Uppsala Frisbee Disc Klubb (UFDK), är nöjd.
– Det här är en idrott som får människor ut i friska luften och i rörelse, och är en billig investering i folkhälsan för en kommun, säger han.
Uppsala kommun har under vår och sommar röjt bort sly och fällt träd i skogsområdet som kallas Boktryckarparken. Därefter är det klubben som har byggt banan – den nionde i Uppsala.
Enligt Jonas Hermanson har UFDK över 600 medlemmar, och 2 000 personer följer klubbens Facebook-grupp. Han uppskattar att på den populäraste banan, i Domarringen, spelas uppåt 50 000 discgolfrundor varje år.
Hur många discgolfbanor behövs egentligen?
– Vi hade behövt en stadsnära bana även västerut. Nu sommartid är det besökare i alla åldrar, från barnfamiljer och pensionärspar till studentgäng och mer dedikerade spelare. Det blir ett oerhört tryck, säger Jonas Hermanson.
Just den här banan har en ganska lång historia bakom sig. Först skulle den nämligen byggas i Flogsta, och kommunen satte förra våren igång med att röja upp i det tilltänkta skogsområdet.
När upprörda Flogstabor hörde av sig till kommunen insåg de att de missat att informera de boende i förväg. Medborgardialoger är en viktig princip, konstaterade politiker i gatu- och samhällsmiljönämnden, och discgolfbanan lades på is i väntan på en ny plats.
Men även i Slavsta finns kritiska röster.
I en skriftlig synpunkt till kommunen skriver en Årstabo att skogen har varit rofylld och trevlig med ett rikt fågelliv, men att det nu genomförs "för stora ingrepp i Boktryckarparkens miljö". Och för Madeleine Moazzami, som bor precis intill skogen, blev det en chock när hennes lugna oas plötsligt glesats ut.
– Jag blev väldigt upprörd och ledsen, berättar hon.
"Banan läggs med hänsyn till naturen och människor", skriver Uppsala kommun på en lapp som satts upp i området. Det håller inte Madeleine Moazzami med om.
– Jag känner att skogen är förstörd, och jag tänker på miljön och naturen, den lilla som finns här. Det står att de ska fälla "enstaka träd" men det är massor av träd som fällts. Varför är det okej så fort någon spelar en sport?
Discgolfarna Jan Olsson och Charlie Sjödin har redan provspelat banan, och gillar utmaningen i skogsmiljö. Visst kan de förstå de som tycker att banan stör.
– Men jag bor i närheten och mina barn har varit rädda för att cykla genom skogen, det har känts otryggt. Nu är det i stället folk här varje dag, så jag tycker att det är bra både som discgolfare och som pappa, säger Charlie Sjödin.
Enligt Fredrik Gustafsson är det ett tjugotal större träd som fällts.
– Vi hade med oss en reservatförvaltare ut som granskade och ville spara träd, så på vissa ställen fick vi dra om banan. Och de träd som fällts lämnas kvar som faunadepåer, säger han.
Den här gången tycker han att de gjort ett bättre jobb med medborgardialogen.
– Vi satte upp anslag och pratade med folk och de verksamheter som gränsar till skogen redan i vintras. Då var det inte så stort intresse men de vi pratade med tyckte att det var positivt. Men det är ju ofta så att det är först när man börjar röja som folk vaknar till.