En tröja ligger slängd intill järnvägsspåret. Det är tolv grader i luften och vinden börjar friska i. Ett hundratal meter längre fram jobbar fem man med att byta ut gamla slipers mot nya, och det verkar vara ett tungt kroppsarbete som får en pennans hantverkare att skygga tillbaka. Med ett fåtal kraftfulla slag dunkas de tjocka spikarna fast i den nylagda slipern som ska stabilisera banan. Det är precision och styrka i imponerande förening.
– Vill reportern prova att slå i en spik?
Rallarna Mats Hietanen och Jesper Johansson ler snett mot UNT:s utsände och torkar svetten ur pannan. De står med sina rälshammare som mer liknar släggor än något man brukar ha hemma i verktygslådan. Givetvis måste undertecknad prova. Första spiken går i på sexton-sjutton slag, varav hälften missar målet. Andra spiken går bättre. Runt tio slag. Bara två eller tre missar.
– Bra! Har du jobbat som snickare förut?
Krister Paulsson har också det där leendet. Men han är rätt ny i branschen och erkänner att det inte var helt lätt för honom i början heller. Efter ett arbetspass från sju på morgonen till sju på kvällen är man rätt mör, och ryggen får ta mycket stryk. Men Jesper Johansson vet inte var det gör som mest ont.
– Man hinner inte känna efter. Man bara somnar, säger Jesper Johansson som dock brukar gå på gymmet vissa kvällar för att hålla kroppen i trim.
Han har jobbat som rallare i tolv år. Under det här projektet jobbar ett rallargäng sju dagar i sträck. Sedan är man ledig sju dagar och återhämtar sig medan andra jobbar. Så har det hållit på sedan starten i juli.
Boendet i husvagn vid Simbadets camping i Österbybruk är inte det sämsta, är alla överens om. Förutom bad- och grillkvällar har de ändå mest tagit det lugnt.
Fast en del jäklas de förstås med varandra. Till exempel kan man lägga brödsmulor på någons husvagn, så att fåglarna är där och pickar hela natten. Eller så tar man någon annans godare matlåda. Sådant händer.
Men fritiden är kort. Mest handlar det om att jobba tillsammans, och jargongen är rå men hjärtlig.
Rallarna kommer från olika delar av landet men man blir snabbt ett sammansvetsat gäng. Alla behövs och man turas om med de tyngre momenten, så att ingen ska bli alltför sliten.
Ari Salo sköter grävmaskinen som rycker upp de ruttna sliprar som Gert-Ove Andersen och Krister Paulsson gjort loss med koben (kofot, modell större). Med hjälp av en gripklo förs en ny sliper in under rälsen och med spadar läggs makadam, jord och grus tillrätta runt slipern.
Spikplattor förs in under rälsen och spårvidden, som ska vara 1435 millimeter, kontrolleras med ett solarpass. Även skevning och rälshöjd kontrolleras, och sedan spikas den nya slipern fast. En spårriktarmaskin gör till sist att allt ligger perfekt.
Totalt ska 25 000 slipers bytas ut på den 46 kilometer långa sträckan från Örbyhus till Hargshamn, och i slutet av oktober ska allt vara klart.
Vad är tjusningen med jobbet?
– Ja, det är väl att slita lite, säger Gert-Ove Andersen från Ludvika och skyfflar bort lite träflisor och jord innan nästa sliper förs på plats under rälsen.
Nu får Hargshamnsbanan nytt liv
Det metalliska ljudet av rälshammaren som slår i spik ekar i skogarna mellan Österbybruk och Gimo. Här jobbar under hela hösten ett gäng rallare som ska ge Hargshamnsbanan nytt liv inför gruvstarten i Dannemora om drygt ett år.
Rallare bygger om Hargshamnsbanan.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Hargshamnsbanan rustas upp inför starten av gruvdriften i Dannemora, som beräknas komma i gång i slutet av år 2011. Kostnaden beräknas till 50 miljoner kronor. Rutinerna för arbete på det svenska järnvägsnätet är noga reglerade, och varje dag har Norsk Baneservice som utför arbetet kontakt med Trafikverket för att stämma av när det ska komma tåg. Varje tågtransport betyder att arbetet avbryts i ungefär en timme. Inför varje tågtransport måste också rallarna se till att allt är återställt och rälsen är körbar.
Än så länge kör lastbilar provleveranser av järnmalmsprodukter från Dannemora till hamnen i Hargshamn där utskeppning och vidare transport sker till sex europeiska stålverk. Upprustningen av Hargshamns-
banan innebär att godstransporterna kan föras på räls 70 km/tim med bibehållen axellast 22,5 ton. Tre heltåg per dygn kan enligt Trafikverket ersätta drygt 100 dagliga lastbilstransporter av järnmalm från gruvan till hamnen.
Efter att järnvägen rustats upp kommer också säkerheten att ses över vid plankorsningar mellan väg och järnväg längs den 46 kilometer långa sträckan mellan Örbyhus och Hargshamn. Bullerskyddet kommer också att förstärkas och på sikt ska också trafikstyrningssystemet bytas ut. Investeringen samfinansieras av Trafikverket, Dannemora Magnetit AB och Östhammars kommun.