Det är tidig måndageftermiddag. På trottoaren vid Råbyleden kommer en ung man gående i solgasset – i frack. Kan han vara annat än student?
–Det är klart jag är student, svarar den unge mannen glatt.
Han visar sig heta Viktor Skoog, och är i egenskap av fanbärare på Värmlands nation på väg till den årliga kransnedläggningen vid Gustaf Frödings grav.
– Sedan ska vi dricka punsch ihop.
Ja studenterna är tillbaka i Uppsala, med alla de traditioner som hör det livet till. Den som var ute på stan på måndagen kunde konstatera att nollningen – eller mottagningen, som det numera heter – dragit igång.
– Mottagning är mer städat än nollning, med färre krav på att supa sig redlös, förklarar Viktor Skoog pedagogiskt, som efter punschdrickandet skulle gå och se hur det gick med mottagningen för de nya biologistudenterna.
2020 var mottagningen av nya studenter helt inställd, på grund av pandemin. 2021 hölls sådana, men med vissa restriktioner. I år är allt som vanligt. Stan kryllar av studenter, strosandes i flock iklädda liknande utstyrslar på väg mot diverse uppdrag.
I Ekonomikumparken har Ida Lam från Helsingborg precis tussats ihop med sina nya kursare. Hon kom till Uppsala på söndagskvällen och bor inneboende hos en bekant i Rosendal.
– Det känns jätteroligt att vara här. De flesta jag kände skulle till Lund, så jag valde Uppsala för att få lära känna helt nya människor, säger hon innan hennes gulklädda kurskompisar drar med henne vidare.
Några som rest ännu längre för att få uppleva något nytt är Charlotte Osmaston från Nya Zeeland, Angela Lee från Taiwan och Luka Galice från Kanada. De träffades precis av en slump på bussen till Flogsta, och står nu utanför höghusen med resväskor och stora ryggsäckar.
– Men vi har nog träffats i den där appen för utbytesstudenter, jag känner igen dig, säger Luka till Charlotte som skrattande konstaterar att han har rätt.
Nu ska de hämta ut nycklarna till sina studentrum inne på Heimstadens kontor.
– Det blir ett spännande halvår, säger Charlotte Osmaston.
Medan en hel del studenter har lyckats fixa boende står andra utan. Pontus Samnegård, som ska käka lunch i en park på Rackarberget med sina nya kursare, har en högst tillfällig sängplats.
– Jag bor hos en fadder, där kan jag bo till på fredag. Sedan har jag ingen aning, säger han utan att se särskilt bekymrad ut.