Nour Sahli, 15 år, är väldigt stolt över att vara palestinier för att det finns en rik kultur och historia i landet.
Stora torget, lördag den 22 juni. 15-åriga Nour Sahli står omgiven av sina landsmän. Han drar efter andan och säger i mikrofonen till de andra demonstranterna:
– Femårige Ahmed låg på en säng på det europeiska sjukhuset i Gaza. Gömd bakom bandage som omslöt hans vanställda ansikte, förblev femåringen oidentifierad i mer än en vecka. Den skadade pojken är ett av det växande antal barn i Gaza som registreras som WNCSF, wounded child, no surviving family.
Skadat barn, ingen överlevande familj. Det är sjukvårdens avskalade benämning på en av Gaza-krigets konsekvenser.
Flaggor i svart, rött, grönt och vitt vajar i vinden på Stora Torget i Uppsala och de fortsätter vaja lördag efter lördag sedan oktober i fjol. Palestinska folkets förening har funnits sedan 1979, men sedan oktober förra året började de regelbundna demonstrationerna på lördagarna.
Det var efter den 7 oktober, då Hamas utförde en terrorattack och sköt raketer mot Israel samtidigt som Hamasföreträdare invaderade israeliska byar, kidnappade och mördade människor. Det blev startskottet för den blodiga konflikt som nu pågår där Israel gång på gång bombat Gaza. Enligt Gazas hälsodepartement har tiotusentals dödats.
Det är för att få stopp på detta dödande som palestinier och även Uppsalabor utan koppling till Palestina går i demonstrationståget.
– Vi frågar dem varför? Deras svar brukar vara: Hur kan jag inte engagera mig? Jag är medmänniska och kan inte titta på när ett folk förintas, säger Nada Lindberg som går i tåget varje lördag.
Bland demonstranterna som kräver att Sveriges regering vidtar sanktioner mot Israel finns även svenskar utan koppling till Palestina.
Hon är född i Sverige men hennes morfar och hans släkt och familj kommer från Nasaret och flydde därifrån till Libanon under Nakban 1948, då israelisk militär fördrev cirka 750 000 palestinier ut ur Palestina.
Nada liksom Nour Sahli har bott i Uppsala hela sina liv och är barnbarn till palestinier som tvingades fly 1948.
– De som fortfarande lever bär fortfarande sina nycklar och väntar på att få komma hem, säger Nada Lindberg.
Hon har själv en nyckel runt halsen som en symbol för hennes anknytning till Palestina.
Nour Sahli har alltid haft en stark palestinsk identitet, men engagemanget växte till en nödvändighet efter 7 oktober när Israel slog tillbaka mot Hamas och inledde bombningarna.
Nada Lindberg, 32 år, är född i Uppsala men hennes morfar och hela hans släkt flydde från Palestina 1948.
– Då började jag gå i demonstrationerna med min pappa. Vi går där för att min farfar var bonde och tvingades fly till Syrien. Varje natt låg han och grät för att han ville komma hem till Palestina. Nu är han död. Han fick aldrig komma hem.
51-åriga Sami Abu Sultan har ett taxiföretag i Uppsala. Han har bott här sedan han flydde med sin familj från Gaza för tio år sedan. För honom har de senaste årets bombningar i Gaza blivit en direktrapport från döden.
– Jag såg huset jag flydde från rämna på tv. Min syster bodde kvar där med sina barn. När jag fick tag i min syster på telefon berättade hon att hennes 20-åriga dotter dödades när huset bombades.
Idag bor de som överlevt i Sami Abu Sultans familj i ett tält i flyktingläger. Kylan har kommit till Gaza och de saknar mat, rent vatten och mediciner. Det har bland annat rapporterats om att israelisk militär gör det svårt för hjälptransporter att ta sig in i Gaza.
Men redan innan 7 oktober var det svårt att leva i Gaza enligt Sami Abi Sultan:
Sami Abu Sultan flydde från Gaza till Uppsala för tio år sedan och har kvar sin släkt i områden som bombas av Israel.
– Gaza är som ett stort fängelse. Trots att människor studerat på universitet har de inga jobb för det finns inga. Så kom 7 oktober när Hamas attackerade Israel och jag blev inte förvånad när jag hörde om det för vem som helst kan förstå det. Folk kan inte leva där, säger han.
Är angrepp på civila något man kan försvara?
– Civila ska aldrig komma i kläm, svarar Sami Abi Sultan och försöker förklara: det är begripligt att Hamas efter den långa blockaden och konflikten med Israel slår tillbaka.
Hamas, som styr i Gaza sedan parlamentsvalet 2006, har kritiserats för att använda civila som mänskliga sköldar, för att de inte eftersträvar demokrati och mänskliga rättigheter. De klassas som en terroristorganisation av bland annat EU och USA.
Palestinska folkets förening vill inte ta ställning till något politiskt parti, men vidhåller att det måste ske demokratiska val i Palestina, och att Hamas valdes in genom ett demokratiskt val.
– De är vanliga människor som blev folkvalda av palestinierna. Det är aldrig okej när civila dödas som i Israel eller i Palestina. Men det gäller att förstå bakgrunden, säger Nada Lindberg.
Varje lördag sedan den 14 oktober har Palestinska folkets förening gått i demonstrationståget från Carolina Rediviva.
– Problemet har aldrig varit mellan palestinier och judar. Jag ogillar hur Palestinakampen förvrängs som judehat, när det vi faktiskt kämpar för är att få upprättelse och rättvisa efter de över 76 år av krigsbrott vårt folk har fått utstå. Det vi vill är att se ett fritt Palestina, för alla, oavsett religion eller etnicitet, säger hon.
Vad tänker du om att antalet rapporterade hatbrott mot judar ökat och att judar fruktar för sin egen säkerhet?
– Hat mot alla typer av religioner är enligt mig helt oacceptabelt. Jag har aldrig hört något antisemitiskt på någon demonstration som jag har varit på runt om i Sverige.
Nada Lindberg menar att det är viktigt att skilja på sionism och judendom och att det inte är antisemitiskt att säga att man vill ha tillbaka sitt land.
Utanför fönstret till resebyrån på Drottninggatan där vi samlats börjar kylan och mörkret gripa tag. Nour, Nada och Sami kommer att fortsätta gå i demonstrationståget hela vintern.
Nada Lindberg från Uppsala träffar sina palestinska kompisar och gör tatreez (palestinskt hantverksform) för att motverka känslan av vanmakt inför det som händer deras folk på Gaza.
– Förra året demonstrerade vi när det var mer än tio grader kallt. Vi kommer demonstrera tills världen slutar blunda för att det sker ett folkmord, säger Nour Sahli.
Ett av målen är att USA ska tvinga fram ett permanent eldupphör mellan Israel och Hamas.
– Efter att FN gått ut med en utredning att Israel begår krigsbrott förstår jag inte varför vår regering inte går ut med sanktioner. Är vår regering villig att stå till svars för detta senare i historien, frågar sig Nada Lindberg.
FN:s generalförsamling röstade den 17 september om ett krav på att Israel avslutar sin ockupation av palestinskt territorium inom ett år. I den omröstningen la Sverige tillsammans med 42 andra länder ner sin röst, då regeringen inte ansåg det rimligt att få till en tvåstatslösning på så kort tid. 124 länder röstade för och 14 länder röstade emot vapenvila.
– Jag tycker att det är skrämmande att vi har en statsminister som påpekar Israels rätt att försvara sig, samtidigt som spädbarn och otaliga civila fortsätter att dödas i Gaza. Hur kan Sveriges regering ignorera FN och inte stå upp för de mest fundamentala humanitära rättigheterna? säger Nada Lindberg.