Norges problem heter Jensen

Det norska valets segerherre är statsminister Jens Stoltenberg. Hans parti, Arbeiderpartiet, gick fram med nästan tre procentenheter och hans regering, där också Senterpartiet och Sosialistisk Venstre ingår, får sitta kvar. Men det betyder inte att det blåste någon röd-grön vind genom den norska väljarkåren.
Tvärtom. Stoltenbergs koalitionspartier förlorade mer än vad Arbeiderpartiet vann. Och räknar man röster i stället för mandat så blev Höyre, liberala Venstre och Kristelig folkeparti samt det högerpopulistiska Fremskrittspartiet större än regeringspartierna - 49.4 procent mot 47.8.
Hur kan då Stoltenberg sitta kvar? Förklaringen är styrkeförhållandena inom oppositionen. Om Venstre fått obetydligt fler röster och Höyre eller Kristelig folkeparti obetydligt färre så hade mandatfördelningen blivit en annan. Venstre hade då fått del av de nationella utjämningsmandaten (och inte som nu bara fått två direktmandat från Osloområdet) och majoriteten i Stortinget hade blivit en annan.
Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen hade då krävt att få bli statsminister i kraft av ett valresultat på nästan 23 procent (mot Höyres dryga 17). Men Fremskrittspartiet är ett uttalat främlingsfientligt parti med dokumenterat lättsinnig syn på landets ekonomi. Venstre och troligen också Kristelig folkeparti skulle ha vägrat delta i en regering med Jensen som statsminister och Höyre som höll dörren lite på glänt satsade först och främst på att gå om Fremskrittspartiet.

Det lyckades inte, men Höyre fick åtskilliga väljare som på detta sätt hoppades förhindra att Fremskrittspartiet blev största "borgerliga" parti. Andra satsade på Stoltenberg. Resultatet blev att Venstre som profilerat sig hårdast mot Fremskrittspartiet kraftigt och oväntat försvagades, och att Stoltenberg var ohotad som statsminister. Utan att någonsin ha suttit i regeringen styr Fremskrittspartiet i praktiken hur den politiska spelplanen i Norge ser ut.
Oviljan mot Jensens parti finns som tidningen Aftenposten påpekar i vida borgerliga kretsar. För Höyres ledare Erna Solberg innebär det läge som nu uppstått ett svårt strategiskt problem. - hon vill skapa ett trovärdigt borgerligt regeringsalternativ, men med ett alternativ som domineras av Fremskrittspartiet kan väljare och andra borgerliga partier skrämmas över till Stoltenberg. Norges politiska problem heter Jensen.