Nollbud blir allt vanligare

I fjol gjorde Sveriges kommuner och landsting, SKL, en upphandling av flyttjänster då en firma erbjöd noll kronor för vissa arbeten.
Enligt SKL var anbudet orimligt lågt och flyttfirman uteslöts från upphandlingen. Det fanns stor risk att enbart företagets gratistjänster skulle efterfrågas vilket kunde leda till att flyttfirman tackade nej till dessa uppdrag, resonerade SKL.
Flyttfirman svarade att man lagt ett nollbud på vissa tjänster för att vinna upphandlingen och räknade med att gå runt på dyrare flyttuppdrag.

 Flyttfirman överklagade till förvaltningsrätten som kom fram till att SKL gjort rätt. Domstolen hänvisade till en paragraf i LOU, lagen om offentlig upphandling, som säger att anbud med onormalt låga priser kan uteslutas.
Ärendet gick vidare till högsta instans, Regeringsrätten, som i somras beslöt att domen skulle stå fast.
– Nollbud har blivit vanligare, säger Peter Lindblom vid Konkurrensverket. Det gäller att de som upphandlar skriver så tuffa avtal att företagen sedan är tvungna att leverera till de låga priser som erbjuds.
Hur vanligt är det då med nollbud?
– Tillräckligt vanligt för att jag ska bli fly förbannad, svarar Ragnar Ahlberg, upphandlingschef vid Uppsala universitet.

Han framhåller att det inte går att förkasta nollbud utan vidare.
– Anser domstolen att vi gjort fel riskerar vi en avgift på upp till tio miljoner kronor plus skadestånd.