Nimrid fick sin arm tillbaka
Bara månader innan Nimrid Edvinsson skulle gå i pension och resa hem föll hon illa i dörröppningen. Ett år senare hade en av hennes brutna armar fortfarande inte läkt och läkarna ville amputera. Konstgjord benmassa blev hennes räddning.
Foto:
I hela sitt vuxna liv har Nimrid Edvinsson arbetat som missionär. Nu, vid 68 års ålder, njuter hon av livet som pensionär i Edsbyn och jobbar ideellt i Pingstkyrkans kafé med att diska och "plocka lite". För två år sedan var sådana vardagssysslor i princip en omöjlighet. Då hade hon bara en fungerande arm. En högerarm som stundvis var upptagen med att hålla upp den hängande vänsterarmen vars övre ben var helt av.
Det var under sin sista tid som missionär i Tanzania, februari 2005, som Nimrid Edvinsson snubblade i sovrummet och stupade så hårt mot dörren att hon bröt båda armarna.
- Jag bodde på en väldigt farlig plats, som enda vita människan i en gränsstad med höga murar för att skydda mot kriminaliteten. Men den största faran för mig var att ramla hemma i sovrummet, säger hon och skrattar mjukt.
Nimrid Edvinsson åkte till närmaste sjukhus, där läkarna opererade och satte ihop vänsterarmen med metallplatta och skruvar. Efter två månader visade det sig att konstruktionen inte höll. Hon opererades en andra gång på samma sjukhus, fick ny platta och nya skruvar.
När sommaren kom var det dags att flytta hem till Sverige och Edsbyn. Väl hemma kände hon att något fortfarande var fel med armen. Hon kontaktade sjukvården i Gävle, där läkarna konstaterade att hon fått en stor nervskada i samband med den andra operationen. I slutet av samma år, lade en sjukgymnast dessutom märke till att hennes arm var svullen och röd. Det visade sig att hon hade drabbats av en långvarig infektion, som gjorde att benet inte kunde läka. Stark antibiotika hjälpte inte.
När läkarna i Gävle inte såg någon annan utväg än att amputera armen, remitterades hon till ortopedkirurgen på Akademiska sjukhuset, då den enda klinik i landet som använde den nya tekniken.
- Hon hade en närmast obrukbar smärtande arm. Det fattades ben runt brottet och man hade börjat ge upp, säger ortopedkirurg Sune Larsson, som fick operera henne på nytt.
Han var tvungen att förkorta armen, eftersom infektionen förstört benändarna. Under operationen fick han användning av såväl den konstgjorda benmassan som tillväxtfaktorer och ny metall för att få armen att läka.
- Nimrid hör till de mer komplicerade fallen men där metoden passade väldigt bra, säger Sune Larsson och berättar att
Akademiska sjukhuset varje år får ett hundratal patienter i alla åldrar och från hela landet med behov av den nya tekniken. Nimrid Edvinssons arm kunde räddas, och behövde inte förkortas mer än några centimeter. För att förbättra armens möjligheter att läka gjordes ytterligare en operation där mer av den konstgjorda massan sattes in. I februari 2008, tre år och fyra operationer efter att hon störtade hemma i lägenheten i Tanzania, visade en kontrollröntgen att armen läkt
färdigt.
- Äntligen fick jag belasta armen så mycket jag ville. Muskler och leder är fortfarande lite stela eftersom jag inte använt dem på så länge, men det är stabilt iallafall, säger Nimrid
Edvinsson, tacksam för den teknik som hjälpt henne.
- Det är fantastiskt vad det går att göra, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter