Nils har suttit i skuldfällan i 15 år

Nils har alltså genomlevt tre gånger den tid en skuldsanering normalt tar, men utan saneringens fördelar. Hans historia börjar 1990. Med sambo som väntade barn ville han, som då jobbade i affär, göra något bra för den växande familjen.
- Jag kom på den strålande idén att bli egenföretagare, säger han. Jag började leta lokal och kom i kontakt med en butiksinnehavare som ville sälja sin lilla affär med livsmedel, tobak, tipstjänst och videouthyrning.
- Jag och min sambo gick till banken. De frågade efter säkerhet och det fick bli vår lägenhet.

Med banklånet beviljat tog Nils som då var i 20-årsåldern över affärsverksamheten i handelsbolagsform. Men det skulle bara hålla några år. I 1990-talets inledning dalade ekonomin. Butikshyran gick upp. Affärens omsättning minskade och handelsbolaget gick i konkurs. Efter konkursen 1992 stod han med skulder som i dag vuxit till drygt 1 miljon kronor. Skulder som han inte kan betala av, som förföljt honom i 15 år och som växer med tiden.
Han är självkritisk, säger att han borde ha tittat närmare på butikens omsättning och verksamhetens marginaler. Men han är också kritisk mot hur lättsinnigt banken hanterade låneansökan.
- Jag fick dålig rådgivning och tycker inte att de gjorde en riktig säkerhetsanalys eller granskade butikens förutsättningar, säger han.

Nils har också svårt att förstå hur Kronofogdemyndigheten resonerar. Han har ansökt om skuldsanering ett halvdussin gånger, men hittills fått avslag varje gång.
- Sist jag ansökte var min budgetrådgivare på kommunen säker på att ärendet skulle gå igenom, säger han.
Kronofogden inser att han är hårt skuldsatt, men bedömer inte prognosen som god att han ska klara en skuldsaneringsplan på fem år. För Nils innebär det att han förväntas ta sig ur skuldsituationen av egen kraft och med utgångspunkt i existensminimum. Han förstår inte hur det går ihop.
Nils tycker att Kronofogden brister i empati och inte ser samhällsnyttan. Han anser att det varken gynnar honom, samhället eller dem han är skyldig pengar att han nekas skuldsanering.

Nils högsta önskan är ett fast jobb för att kunna börja på nytt. Han har genom åren haft ströjobb och tillfällliga anställningar och har flera gånger varit nära att få fast jobb, men i sista hand har hans skuldbelastning stängt dörren. Arbetsgivarna har sett honom som en säkerhetsrisk. Hans situation kan tyckas hopplös: utan fast jobb ingen god prognos för att bli beviljad skuldsanering, utan skuldsanering ingen god prognos för att få stadigt arbete.
15 år i skuldfällan har inneburit sjukskrivning i omgångar, med återkommande depressioner och en ständig känsla av otillräcklighet gentemot de två egna barnen som han aldrig har råd att unna ens en liten julklapp.

Nils gnetade under flera år från sitt berättigade existensminimum ihop ungefär 10 000 kronor till nya sängar åt barnen, men gjorde misstaget att sätta in pengarna på banken. Därifrån tog Kronofogden pengarna och övervägde till och med att räkna om hans existensminimum. Han hade ju lyckats spara en slant.
- Man blir beroende av andra. Jag tror att man förändras väldigt mycket som människa på grund av skulderna. Det känns som ett straff och man drar sig undan, säger Nils och beskriver en stark känsla av socialt utanförskap.
- Man utger sig för att vara någon annan, säger han om rädslan inför att inleda nya relationer.

Skuldsaneringslagen utreds för närvarande av Jan Ertsborn, riksdagsledamot (fp). Hans förslag presenteras i slutet av september och kommer att innehålla flera lättnader. Han betonar samhällsnyttan med skuldsanering och omvänt det stora samhällsproblemet att så många svenskar är hårt skuldsatta.
- Man ska inte behöva lida i flera år, säger han och framhåller tre förändringar från sin utredning, som kan bli gällande lag från 1 januari 2010:
Ingen tidsgräns bakåt, även färska skulder ska kunna omfattas av skuldsanering.

Mer generös bedömning av förmågan att själv ta sig ur skuldsituationen. I dag räknas prognosen på 10-15 års sikt.Det nya kan bli en prognostid på bara 5 år.
Tiden man ska betala av vid en skuldsanering kortas från 5 till 3 år.
- Det är en samhällsekonomisk vinst att bevilja skuldsanering. Man får misslyckas, men man ska kunna komma tillbaka fort, säger han och anser att med en ändrad lag ska man efter en konkurs kunna gå in i skuldsanering så fort konkursen är färdig.
Med hänvisning till Nils historia säger Jan Ertsborn om sitt kommande lagförslag:
- Ganska många med skulder från 1990-talet bör kunna gå in i en skuldsanering direkt.

FOTNOT: Nils bor i Uppsala men heter i verkligheten något annat. Skuldsanering innebär med dagens regler att man lever på existensminimum i fem år. Allt därutöver går till att betala av skulderna. De skulder som är kvar efter fem år blir man befriad från.

Nils har suttit i skuldfällan i 15 år

Hittills i år har 102 personer i Uppsala län ansökt om skuldsanering. Om alla går till beslut kommer, att döma av tidigare utslag, ungefär 40 av dem att nekas sanering. UNT har träffat Nils som levt på existensminimum i 15 år.