Som så många gånger tidigare besökte Charlotte lekparken utanför Bälingebygdens församlingshem. Hennes två söner, femårige Nils och åttaårige Ludwig, sprang i förväg och Charlotte satte sig en bit bort och höll uppsikt.
Nils stod på rampen till en linbana, när Charlotte plötsligt såg hur hennes yngsta son försvann ner utan att komma upp igen.
– Jag springer fram till honom och ser att han står som i ett hål. Den näst översta plankan på rampen saknas, kroppen gick igenom men huvudet satt fast. Tack och lov nådde han ner med fötterna.
Under rampen stack även ett metallband fram, som egentligen ska hålla ihop plankorna.
– Jag tror att han klättrade ner, och det var nog tur för hade han ramlat ner hade han lika gärna kunnat landa på det vassa metallbandet.
– Det kunde verkligen gå jätteilla. Hade han varit bara lite kortare hade han hängt från huvudet.
Då Nils varken kunde lyftas upp eller komma ner ringde Charlotte sin sambo som kom med en skruvdragare och lyckades skruva bort en planka till. Då blev öppningen tillräckligt stor för att få loss Nils.
Charlotte fick också tag i församlingen som skickade någon som kom och lagade rampen.
Det var en omskakande händelse både för Charlotte och barnen, men Nils klarade sig bra.
– Han blev rädd, men han gjorde inte illa sig.
– Jag tycker det här är jättedåligt och oansvarigt, det hade varit så enkelt att laga. Det skrämmer mig att barn har lekt här när den varit trasig, säger Charlotte.
Hade du kunnat göra något annorlunda?
– Hade jag gått fram och sett öppningen hade jag kunnat säga åt mina barn att inte leka där, men nej, det var så osynligt.
Emma Hedlundh är vikarierande kyrkoherde och ytterst ansvarig i Bälingebygdens församling.
– Det här är förstås en katastrof. Jag kan inte säga annat än att vi har brustit i våra rutiner.
Hon medger att den trasiga rampen var ett känt problem.
– Vaktmästeriet visste om att det saknades en bräda ungefär två veckor innan det här inträffade, vilket såklart gör det ännu värre. Jag kan inte svara på varför rampen inte spärrades av.
Församlingen har skickat en tillbudsanmälan till Arbetsmiljöverket och de har sett över sina säkerhetsrutiner.
– Vi har nu plastband som alla som jobbar i huset kommer åt, så att vi kan spärra av något trasigt direkt även om vaktmästeriet inte är här. Det här får inte hända igen, säger Emma Hedlundh.