Nigeriansk poet på besök i Uppsala

"Om man kastar en sten högt upp i luften, landar den troligen på en poet."
Aktuellt skämt och talesätt i Nigeria.

Orden är Tolu Ogunlesis. Han kom från Nigeria till Uppsala 1 september och far tillbaka 30 november. Då har han under tre månader varit gästpoet hos Nordiska Afrikainstitutet i vars bibliotek på Kungsgatan i Uppsala man kan hitta all afrikansk litteratur som översatts till svenska och mycket afrikansk litteratur på andra språk, såväl flera afrikanska som europeiska.
- Jag är mycket ute på nätet och hittade Nordiska Afrikainstitutet där. När jag såg att ett stipendium utlystes, ansökte jag - och fick det, säger Tolu Ogunlesi.
I Nigeria hör han till de kända yngre författare, som på sätt och vis är lika mycket världsmedborgare som nigerianer.
- Världen har blivit helt annorlunda sedan internet kom, säger Tolu Ogunlesi, som är publicerad på många engelskspråkiga nätsidor.

Engelska är hans språk eftersom det är det officiella skolspråket i Nigeria, men etniskt sett är han en yoruba och hans språk heter också så, yoruba.
- Fast jag är född i Skottland och bodde där mina första år. Min far och mor studerade där när jag föddes. Far är barn-och ungdomspsykiater och mor är barnmorska, säger han.
När Tolu var i tvåårsåldern flyttade familjen tillbaka till Nigeria. Växte upp gjorde han i Abekouta, en mindre stad en timmes bilfärd norr om Lagos.
- Abekouta förhåller sig till Lagos ungefär som Uppsala till Stockholm, säger han.

Tolu Ogunlesi har en universitetsutbildning i farmakologi. Han arbetade några år efter sin examen som apotekare, men i dag arbetar han heltid på ett ungt mobiltelefonbolag i Lagos.
Man måste försörja sig, konstaterar han. Att vara poet är inte mer lukrativt i Nigeria än i Sverige. Inte ens om man, som han, får priser och stipendier.
- Poeter är en utrotningshotad art var i världen du än är. Det är alltid en minoritet som skriver poesi - och som läser.
Livet i Lagos har en snabb puls. Det är dyrt och hektiskt som i alla andra storstäder.
- Skriva romaner tar tid. Noveller går an. Men alla har tid att läsa eller skriva en dikt. Därför är det vanligare att man testar sig själv som poet än som romanförfattare i Lagos, säger Tolu Ogunlesi.

Själv skrev han sin första roman när han var tolv år gammal. I Enid Blytonstil.
- Jag hade läst hennes Fem-böcker och äventyrsböcker. Min bok handlade också om ett gäng engelska ungar. Jag kom inte alls på idén att göra dem svarta...
Under universitetsåren började han skriva poesi. 2004 gav brittiska förlaget BeWrite Books ut hans diktsamling Listen to the geckos singin from a balcony (Lyssna till geckoödlan som sjunger från balkongen) om att vara ung, att vara afrikan, att vara poet i Lagos i en allt annat än perfekt värld.
I år kom den korta ungdomsromanen Conquest & Conviviality (ungefär Erövring & gemytlighet) om en mor och hennes två adopterade barn, som växer upp som tvillingar utan att vara det genetiskt. En bok som handlar om föräldrars förväntningar på barn; om att vara det till synes perfekta barnet respektive det som inte alls passar in och ändå inte vara så olika varandra som man själv och omvärlden tror.

Under tiden som gästpoet hos Nai far Tolu Ogunlesi runt till aktuella bokmässor, till exempel i Göteborg för några veckor sedan och i Helsingfors i slutet av oktober. Han läser lyrik, håller föreläsningar och träffar människor som på olika sätt arbetar med litteratur eller samarbete mellan Norden och Afrika.

Hinner han skriva?
- Ja, absolut. Jag har skrivit en handfull dikter, har nog fem noveller med mig när jag far hem igen och har börjat på en roman. Alla texter befinner sig i olika stadier av bearbetning nu, säger han.
Mest skriver han i det kontorsrum han delar med tre gästforskare på Afrikainstitutet, men också något på den egna datorn i rummet på Hotell Uppsala, där institutets gäster bor under sina Uppsalavistelser.
Han hinner blogga också och skriva krönikor, bland annat för nigerianska The Guardians söndagsbilaga, där han berättar om vad han upplever under sin Uppsalavistelse.

Så..hur har han det i Uppsala?
- Jag har varit i Belgien i januari när det var snö och kallt, så jag var beredd på klimatet. Första veckan regnade det, och regnade, och regnade. Mot slutet av veckan blev jag sjuk ett par dygn i malaria, som jag hade med mig från Laos. Men som son till en läkare reser jag aldrig utan mediciner. Efter ett par dagar var jag frisk igen.
- Jag blev lite chockad över att det finns så få nigerianer här. Är man i London är det som ett Lilla Lagos. Men inte här. Och jag kan inte hitta nigeriansk mat, säger han, inte alls som klagomål, utan som konstateranden.
- Jag är imponerad av det nordisk-afrikanska samarbete. Norden gör mycket i Afrika utan att göra så mycket väsen av sig som till exempel Kina, där allt som görs i Afrika i grunden är kommersiellt. När Norden agerar är det till stor del som ett samarbete, man delar med sig av kunskap.

Några av de nätsidor där Tolu Ogunlesi publicerar sig:\http://www.sentinelpoetry.org.uk/0607/tolu_ogunlesi.htm\http://www.riverwalkjournal.org/vol3iss6/toluphases.html\http://www.arts.org.nz/tolu.htm

Faser av Tolu Ogunlesi
(tolkad av Lena Köster)

Natthimlen är ett bankvalv
där en evighet av silvermynt
hålls fången.
Då och då

slår dörrarna ihop,
som två händer
som sakta knäpps
och öppnar sig

Tiden tar ännu ett
mynt för sin resa, och ger sig av.
Hon sitter i många kupéer
på samma tåg,

som stoftet delar
sig självt mellan
en änkas motsträviga knytnäve,
och en dödgrävares otåliga skyffel.

Nigeriansk poet på besök i Uppsala

I Lagos testar fler sina förmågor som poeter än som romanförfattare. Tid är en bristvara i en dyr stad. Men man har alltid tid att läsa eller skriva en dikt.