Nervgiftet kan på så sätt snabbt tas upp i en diande musunges hjärna.
Det visar forskare vid Uppsala universitet i en ny studie, som publiceras i den välrenommerade vetenskapstidskriften PLoS ONE.
– Våra resultat väcker frågan om också spädbarn får i sig detta nervgift på samma sätt. Vi behöver veta mer om algtoxinet anrikas även i mjölken hos ammande kvinnor och i komjölk, säger Ingvar Brandt, seniorprofessor i ekotoxikologi vid Uppsala universitet.
Tillsammans med doktoranden Marie Andersson är han huvudansvarig för studien, i vilken ammande mus-honor doserades med nervgiftet BMAA. Detta gift tillverkas bland annat av den sorts blågrönalger, cyanobakterier, som sommartid brukar orsaka massiv algblomning i Östersjön. Även en mängd andra arter av cyanobakterier har visats tillverka BMAA - till och med sådana som hittats i ökensand.
Med en speciell avbildningsteknik som kallas autoradiografi kunde forskarna följa vad som hände efter doseringen med BMAA, både hos mushonorna och deras diande ungar.
Ett dygn efter att honorna fått BMAA hade ungarna högre halter av giftet i sina hjärnor än vad mammorna själva hade.
– Bröstmjölken är tydligen en mycket effektiv väg för mushonorna att göra sig av med BMAA-toxinet, som sedan lätt tas upp i hjärnan av de diande ungarna. Vår studie är den första som påvisat att BMAA-toxinet kan spridas på detta sätt, säger Ingvar Brandt.
Den nya studien har gjorts mot bakgrund av flera tidigare studier som har pekat på att BMAA-giftet skulle kunna vara inblandat i uppkomsten av flera neurologiska störningar och sjukdomar.
Misstanken uppkom första gången för 25 år sedan när forskare föreslog att en dödlig hjärnsjukdom bland invånarna på ön Guam i västra Stilla havet kunde kopplas till BMAA i deras mat. Giftet kom från cyanobakterier som lever i symbios med cycadpalmer, vas frukter invånarna använde för att tillverka mjöl.
Frukterna var basföda även för fladdermöss, vars kött också ingick i det guamska kosthållet.
Nervsjukdomen, som ofta utbröt redan i medelåldern, liknade en blandning av den fruktade förlamningssjukdomen ALS, rörelsesjukdomen Parkinson och Alzheimerdemens.
I senare studier har BMAA-toxinet även kopplats till fall av ALS och Alzheimers sjukdom i Nordamerika.
– Numera vet vi att BMAA tillverkas även av den sorts blågrönalger som orsakar algblomningar. Här i Östersjön har giftet nyligen påvisats i flera fiskarter och i musslor. Det pekar på att vi människor även här riskerar att få i oss betydligt mer av BMAA än vad man tidigare har trott, säger Ingvar Brandt.
Nyligen gjorda studier av Ingvar Brandts samarbetspartners Eva Brittebo och Oskar Karlsson vid Institutionen för farmaceutisk biovetenskap pekar på att det framför allt är farligt att utsättas för BMAA tidigt i livet. I studierna gavs nyfödda råttungar BMAA.
– BMAA-toxinet orsakade permanenta förändringar i de uppvuxna djurens beteende. Samtidigt kunde förändrade halter av vissa signalmolekyler och degenerativa förändringar påvisas i deras hjärnor. En orsak till detta kan vara att BMAA byggs in i och förändrar funktionen hos proteiner som hjärnan behöver, säger Ingvar Brandt.
Samtidigt som han tycker att de nya rönen inger oro framhåller han att det fortfarande är oklart om BMAA är ett miljögift som utgör någon påtaglig hälsofara för människor.
– Mycket forskning återstår för att få kunskaper om till exempel i vilka halter BMAA kan vara skadliga både för människor och för djurlivet i och kring Östersjön. Vi behöver också veta mycket mer om vilka halter av BMAA som kan finnas i olika livsmedel, säger Ingvar Brandt.
Han framhåller också att de nya rönen om hur BMAA kan anrikas i modersmjölk och tas upp i diande musungars hjärnor absolut inte är ett skäl för kvinnor att avstå från att amma sina barn.
– Däremot kan det nog vara klokt att följa Livsmedelsverkets råd till alla kvinnor i fertil ålder att inte äta fet Östersjöfisk mer än högst ett par gånger om året, säger Ingvar Brandt.