Nekas plats på äldreboende
88-åriga Margareta Waxell i Uppsala är handikappad och bor ensam i en lägenhet. Hon får svår ångest av ensamheten och hennes högsta önskan är att få komma till ett äldreboende där hon har folk omkring sig. Men Uppsala kommun säger nej, Margareta Waxell ska bo kvar hemma.
Margareta Waxell har läkarintyg på att hon av psykiatriska skäl är i behov av ett boende med personal dygnet runt. Men kommunen anser att hon ska bo kvar hemma, trots att hon får ångest av ensamheten sedan hennes make gått bort.
Foto: Hans E Ericson
För drygt ett år sedan dog hennes make som hon levt med i 67 år. Sedan dess har hon svårt att hantera sin ensamhet och ångest, framför allt på kvällar och nätter.
— Då är det skönt med insomningstabletten så jag får somna bort från alltihop. Men jag brukar bara kunna sova några timmar, resten av natten går jag runt i lägenheten, säger Margareta Waxell som trots sin höga ålder är helt klar i huvudet.
— Hon har ett helvete på nätterna och har sagt att hon hellre tar livet av sig än lever så här, men kommunen bryr sig inte, säger Margaretas brorsdotter Maud Svensson, som besöker sin släkting så gott som dagligen.
Faller ofta i gråt
Maud Svensson berättar att hennes faster ofta faller i gråt när hon lämnar henne på kvällarna.
Psykiatern Anne Honkinen skriver i ett intyg till kommunen att Margareta Waxell har självmordstankar och "av psykiatriska skäl är i behov av ett omvårdnadsboende". Ångestlindrande mediciner har inte hjälpt och hon behöver tillgång till personal dygnet runt, framhåller Anne Honkinen.
Kommunen har kommit fram till att "Margareta ej anses ha behov av stöd, hjälp och tillsyn från personal dygnet runt och att hennes omvårdnadsbehov och behov av trygghet kan tillgodoses i hennes bostad på Orstenens servicehus".
Helt vanlig lägenhet
Att Margareta Waxell bor i ett servicehus kan låta betryggande men i själva verket är det en helt vanlig lägenhet i ett höghus. Enda skillnaden är att det finns personal några våningar längre ner.
Enligt kommunen riskerar Margareta Waxell att få mindre stimulans på ett vårdboende än hon kan få i sin egen bostad.
Kommunen har erbjudit henne ledsagning, kontaktperson och besök i hemmet av någon som kommer och pratar med henne. Men hon har avböjt med motiveringen att hon vill till ett äldreboende.
— Samtalsstödet innebar i praktiken att någon kom till Margareta och stannade tio minuter per kväll. På nio dagar dök det upp sju olika personer, berättar Maud Svensson.
Kommunens nej har överklagats till länsrätten som förra veckan slog fast att Margareta Waxell inte har rätt till en plats på ett omvårdnadsboende.
— Jag tycker att det är förjäkligt att gamla människor ska behandlas så här, säger Maud Svensson. Om det inte räcker med läkarintyg, då undrar jag vad kommunen kräver för att en så här pass gammal människa ska få komma in på ett äldreboende.
Så jobbar vi med nyheter