UNT kunde i veckan berätta om Neo, sju år, som går på Kajan, en resursskola för barn med neuropsykiatriska funktionshinder, NPF. Han får inte åka med i skoltaxin tillsammans med sin storebror som går på samma skola.
– Det är väldigt stelbent av kommunen. Det är en tråkig utveckling att NPF-föräldrar som redan är slutkörda behöva kämpa med överklaganden och juridik för att få vardagen kring skolan att fungera, säger Sofie Sander, talesperson i grundskolefrågor för Autism- och aspergerföreningen i Uppsala län.
Hon tycker att kommunen borde samarbeta med föräldrarna och berätta vilken typ av intyg de behöver lämna in för att få skolskjuts i stället för att bara avslå ansökningarna.
– Vägen till skolan är en anpassning som måste fungera för att de här eleverna ska kunna gå i skolan. I det här fallet går eleven dessutom på en resursskola, och där kommer man inte in om man inte har särskilda behov, säger hon.
Att kommunen hänvisar till en skolväg med två byssbyten och en lång promenad, tycker hon är absurt.
– En så här krånglig skolväg är det få lågstadieelever som skulle klara av. För NPF-elever är det ännu svårare, och skulle någon ändå klara av det tar det så stor energi av dagen att hen inte skulle orka med skolarbetet, säger Sofie Sander.
Hon menar att olika instanser måste bli bättre på att samarbeta.
– Ordnas det särskilda fritidsaktiviteter måste också saker som färdtjänst och ledsagare klaffa. För att skolan ska fungera måste vägen dit fungera, säger hon.