Naturligt att vara olika på Salamandern

Regnet strilar ihärdigt ner. Barnen har varit ute hela morgonen och nu är de kalla och våta och vill in. Snart går de två torkskåpen för fullt i farstun och sprider en fuktig värme. Barfota eller i strumplästen tar barnen soffor, leksaker och kritor i besittning.

Gustav Ravald vill leka med djur i vattnet i handfatet och får hjälp att komma upp i ett formgjutet stöd, ett ståskal. Han har en cp-skada och behöver belasta skelettet för att benstommen ska utvecklas på ett bra sätt, förklarar förskollärare Ewa Svärd.
- Alla djuren vill bada, anki och krokodilen, säger hon och sjunger en ramsa om alla mina ankor som dök så det sa plopp.
- Åh, får jag vara med, säger Timja Sandberg.
Ella Lönnberg hakar också på. Ivrigt åker förkläden på och strumpor av så att de kan plaska i handfatet intill. Med en stor spruta leker de att de häller upp medicin.
Timja Sandberg föddes för tidigt och har fått hjärnskador som gör att hon behöver träna bland annat finmotoriken och öga-hand-koordinationen.

Avdelningen Salamandern på Flogsta förskola i Uppsala är personaltät med 4,5 tjänster på 15 barn. Men så är den också en av Uppsala kommuns 13 resursavdelningar inom förskolan. Fem av barnen har behov av särskilt stöd. Funktionshindren skiljer sig mycket åt, det kan handla om allt från språksvaghet till en svår cp-skada.
- En bra mix behövs för att det ska bli mindre tungt, säger förskollärare Tina Danielsson Forsberg.
I hennes knä sitter tvååriga Evelina Cardoso ihopkrupen som en liten mjuk boll och tittar allvarligt på mig. Hon har Downs syndrom, är nyinskolad och lite reserverad.
Ibland behöver resursbarnen träna individuellt på sådant som docklekar och att vänta på sin tur för att kunna leka tillsammans med kompisarna.

För att underlätta kommunikationen används stödtecken mycket, liksom bilder. På väggen sitter ett påklädningsschema som talar om att man börjar med tröjan och tar på vantarna sist.
Bilder behövs också ibland för att strukturera upp dagen. Ett schema sitter uppsatt med tecknade bilder för utelek, samling, fruktstund och så vidare. Schemat är egentligen till för ett av resursbarnen, men även andra barn har nytta av det.

Grundtanken med en resursavdelning är att barnen med behov av särskilt stöd ska integreras i verksamheten. Ungefär två timmar i veckan får de individuell träning i färdigheter som just de behöver utveckla. Då vill gärna något av de andra barnen vara med.
- Det häftiga är att våra resursbarn alltid har hög status i gruppen. Barnen har en skön attityd till varandra, säger Tina Danielsson Forsberg.
Hon berättar om en autistisk flicka som slutade i våras, som var mest populär av alla för att hon drog i gång de roligaste lekarna.
- Det är bra att ha med sig känslan av wow jag är värd nåt, för förr eller senare stöter de här barnen i sten, säger hon.
Tina Danielsson Forsberg vet vad som behövs för att barn med särskilda behov ska få bäst möjlighet att utvecklas: Sätt in all möjlig hjälp så tidigt som möjligt. Två barn med Downs syndrom som gått på Salamandern går nu i vanlig skolklass.

Naturligt att vara olika på Salamandern

På resursavdelningen Salamandern lär sig barnen att acceptera olikheter och det finns alltid en hand över. En tredjedel av barnen har något slags funktionshinder och personaltätheten är hög.