Natt på stan

Strax efter elva är citys gator lugna, men välbefolkade. Eleganta grupper av medelålders par är på väg att avrunda kvällen. Studenter, ungdomar - det är stundtals rusning i korset Dragarbrunnsgatan/Sankt Persgatan. Den senare luktar mat. Här har Pannkakskyrkan slagit upp bespisning för kvällen. Simon Öberg är näst på tur att smaka, på tok för lättklädd denna svinkalla kväll. Han kom bara ut för pannkakan, håller annars till inne på Pingstkyrkans ungdomscafé:
- Man är med kompisar (Simon nickar mot Aman Belew, som ännu väntar på sin pannkaka och instämmer i uttalandet) tills de stänger vid tolv. Varför här? För att här kan man vara. Det finns inte så många ställen att vara på. Annars skulle man väl vara hemma hos någon kompis, eller på någon fest.

Hinnan på vattenpölarna klirrar. Det ryker om andningen. Vaksala torg ligger mörkt och stilla, Musikens hus lyser ödsligt obrukat. Utanför Katalin konstaterar förståndiga vuxna kylan, trycker ned mössor över öronen och låser upp sina cyklar.
Under midnattstimmen blinkar studentkvarteren i staccattoljus och dunka-dunka. Bara konturerna av dansande figurer syns genom de immiga fönsterrutorna. Kafé Genomfarten, Uppsalakyrkornas gemensamma ungdomscafé, har precis stängt. Samuel Wolff bommar igen. Vet han kanske var de yngsta tonåringarna håller hus?
- Hemma. Några super sig väl fulla i någon park. Mörker bryr de sig inte om, men i kväll är det nog för kallt, så de är väl på någon hemmafest.

Ja, universitetsparken är tom. Tyst tronar domkyrkan, så mörklagd att stjärnhimlen bakom ljusnar i kontrasten. Nere vid Sysslomansgatan försöker ett par ynglingar sätta ett jättehjul med kabel i rullning. De sparkar så det ekar, men måste ge upp och kompenserar med att ljudligt förklara hur tungt det var.
Jessica Matsson, Elin Persson och Ingela Helsing, 16, går i armkrok gågatan ned. De har varit på emo-stället Vox, som, enligt Elin, ryckt upp sig från att mest ha varit ett fjortistillhåll. Bryggan är annars ett bra ställe, menar de: under det enda träd som finns vid bryggan längs ån. Där träffar man jättemycket folk. Folk är bra - ödsligt är läskigt, tycker Jessica Matsson. Men fulla människor kan vara rätt läskiga bland folk också, menar Elin. För några veckor sedan såg hon en kille bli knäpp: sparka på "papperskorgar, stuprör, poliser och en gubbe".
- Om man ser folk bråka vill man helst inte gå förbi, förklarar Jessica.
Om man själv håller sig på sin kant klarar man sig nog bra, resonerar hon.

Två damer passerar förbi och undrar vad som är på gång. Elins mamma med väninna, visar det sig. En kille vill låna mobiltelefon, men nöjer sig med förklaringen att inga pengar finns på dem.
Ingela Helsing kommer från Mariestad, där man ständigt såg samma gamla människor och där det bara fanns ett ställe att samlas på. Här i Uppsala finns olika platser, med olika människor, förklarar hon.
Så här vid kvart i ett tycks gatorna tömda på det mesta av vad vuxna heter. De skymtar i pubarnas varma sken. Diskussionerna i gathörnen är slirigare än tidigare under kvällen. Taxibilar, väktare och poliser har körbanorna för sig själva.
15-årige Fredrik Karlsson från Skyttorp har just lämnat av en kompis vid bussen efter att ha tittat förbi bryggan.
Helgkvällar brukar han tillbringa i stan. Hans taktik mot stöket är att inte lyssna så mycket, att hålla sig för sig själv: det som finns klarar han, man överlever ju, säger han melankoliskt.
- Bäst är när kompisarna är där, men de verkar vara hemma för att det är så djävla kallt.

Utanför Max vid stora torget försöker en sittande ung man blidka vakten med just kylan som argument.
@Quotations:Julia Stedt har turen att ha fyllt 19. Hon förklarar sig dock veta precis hur det är att inte ha uppnått denna tur. Unga är inte dumma. Vill man in på ett ställe måste man vara kreativ. Knepen för att ta sig in trots åldersgräns är många, säger hon: stämpel på handen kan kopieras om man andas på den; vakter kan raggas på; stängsel kan klättras över - väl inne finns ingen koll, menar Julia.
- Tyvärr funkar det. Tyvärr kommer jättemånga unga in på ställen. Om jag var ung skulle jag också vilja det, men det är synd, säger hon.
Nu är det definitivt inte en enda plusgrad i luften. Ändå är det som om kvällen just börjar: folkrikt som vid elva, men gapigare, intensivare och lite argare. Väktare lämnar över en yngling till polismakten, glas kraschar, målbrottsröster ekar och klockan slår två.