Hästar har alltid varit en stor del av Nathalie Adelborgs liv. Faktum är att hon fick sin första, shetlandsponnyn Puff, redan i doppresent.
- Jag har ridit så länge jag kan minnas. Det var naturligtvis tufft i början och mina föräldrar har berättat att jag åkte av hundratals gånger, ibland flera gånger på samma pass, men jag var envis och klev alltid upp i sadeln igen, säger Nathalie Adelborg.
Familjen flyttade till Helgestabodarna, utanför Sigtuna, när hon var fyra år och ett år senare var hon och ponnyn Carmen med i Uppsala Nya tidning, som gjorde ett reportage om den yngsta deltagaren på en hopptävling.
- Jag älskade att tävla redan som liten. Jag minns att min storasyster Emelie ordnade låtsastävlingar för mig hemma på gården där jag vann plastrosetter, säger Nathalie Adelborg.
Men det blev även många riktiga tävlingar under ponnyåren. Hon vann ganska ofta, men det rörde sig i regel om mindre tävlingar.
- Det var först när jag kom upp på D-ponny som jag började tävla på elitnivå, säger hon.
Övergången till häst gick succesivt och började redan när hon var 13-14 år och fortfarande red ponny.
- Det är en stort steg att byta till häst. De är större och kräver betydligt mer av en som ryttare, säger Nathalie Adelborg, som alltid har hållit på enbart med hoppning.
- Jag respekterar dem som ägnar sig åt dressyr, exempelvis min mamma Naffe, men personligen tycker jag det är för tråkigt.
Från 16-17 år var det bara häst som gällde och vallacken Irco Bubo blev hennes läromästare. Tillsammans tävlade de i Globen, Scandinavium, placerade sig på junior-SM och debuterade på 1.50-hoppningar.
- Han hade ett stort hjärta och gjorde allt för mig. Helt klart den häst som har betytt mest för min utveckling, säger Nathalie Adelborg, som bytte Sigtunabygdens ryttarförening mot Enköpings ryttarklubb när ponnyåren var till ända.
Efter att ha tagit studenten på Märsta gymnasiums specialidrottsprogram med ridsportsinriktning, flyttade hon hemifrån för att gå på elitprogrammet för young riders på Strömsholm säsongen 2003/2004.
- En oerhört lärorik tid eftersom jag även tränade regelbundet för Sylve Söderstrand, svensk landslagskapten 2000-2004, och Lotta Börje, numera framgångsrik tränare och tv-kommentator som inledde sin karriär med att skriva ridsporthistoria när hon som 20-åring vann SM, säger Nathalie Adelborg.
Året efter blev hon kvar på Strömsholm, nu som beridare åt Lotta Börje. Tävlingsmässigt gick det allt bättre i klassen för young riders. Hon fick låna Lotta Börjes hingst Niklas, som varit svensk reserv vid OS fem år tidigare, och tog brons på inomhus-SM, SM-guld utomhus i Värnamo och lag-brons med det svenska laget på EM i Schweiz. Nationellt tävlade hon för Strömsholm och var med och tog lag-SM-silver.
Våren 2006 blev landslagsryttaren Malin Baryard ny arbetsgivare under ett halvår.
- Jag red många unghästar och fick även följa med och tävla med mina hästar vid flera tillfällen, säger Nathalie Adelborg, som inför 2007 valde att flytta hem och arbeta i familjeföretaget på Helgestabodarna, med 80 hästar och en ridskola med 600 elever.
- Jag har ett eget stall med tolv boxar. Där står våra fyra hästar, en som vi är delägare i och ytterligare några som jag har ansvar för. Alla ska ridas varje dag. De ska vårdas och tas omhand och jag är väldigt noga, säger Nathalie Adelborg.
En normal arbetsdag startar med utfodring från halvsju på morgonen och slutar först vid nio-tio-tiden på kvällen. Så ser det ut varje dag året om, även när det är tävling.
- Då åker vi i regel bort torsdag till söndag. Är det stora internationella tävlingar får man ha med sig maximalt tre hästar. På nationella tävlingar kan man ta med sig hur många man vill. Jag har oftast med mig fem-sex stycken, säger Nathalie Adelborg.
För att få med sig hästarna har hon en tolv meter lång lastbil med sex platser. Hon kör själv och bor också i den lyxigt inredda delen av bilen, medan hästarna inkvarteras i mobila boxar på tävlingsplatsen. En lösning som både sparar både tid och pengar.
- Mina hästar älskar att tävla. De hoppar upp på lastbilen. I synnerhet Question Time. Han vet när det är tävlingsdags och blir alltid överlycklig. Just tävlingsinstinkten är hans främsta egenskap, säger Nathalie Adelborg.
Förutom bra inställning krävs elasticitet i musklerna och kapacitet att hoppa över höga hinder för att nå framgångar.
- Hinderhöjden på en Grand Prix-hoppning ligger på 1.50-1.60 meter. Det är mycket som ska klaffa för att man ska göra bra resultat med en hopphäst, men det är häftigt när det fungerar, säger hon.
Vallacken Question Time var med redan under åren på Strömsholm, men var då en ny bekantskap för Nathalie. Idag är han en topphäst som kan utmana de bästa i landet.
- Han är inte tillräckligt snabb för att vi ska vinna omhoppningar, men han går i regel felfritt så vi kommer ofta tvåa-trea. Eftersom han är 17 år är han för gammal för att jag ska kunna ändra på hans beteende, säger Nathalie Adelborg och fortsätter:
- Fem år yngre Corleone har jag däremot utbildat precis som jag vill att en häst ska vara. Han är snabb, jätteförsiktig samt trevlig att hantera och umgås med varje dag. Jag hoppas mycket på honom.
Hennes hästar är elitidrottare och tränas i regel sex dagar i veckan. De går 50 minuter i skrittmaskinen, vilket gör mycket för grundkonditionen. Dessutom har Nathalie ett träningspass med var och en av dem varje dag.
- Det kan vara en runda i skogen, longering i lina, konditionsarbete, hoppning eller hoppinriktad lydnad som kallas markarbete. Normalt kör vi 50-60 minuter. Variationen är viktig för att de ska tycka att det är kul, säger Nathalie Adelborg.
Hon betonar vikten av att ha en särskild träningsplan för varje häst för att nå bästa möjliga resultat både på kort och lång sikt. För äldre hästar som hoppar i de högsta klasserna krävs ordentligt med återhämtning samt genomtänkt matchning för att nå bra resultat vid viktiga tävlingar.
Men det är inte bara hästarna som måste rör på sig. Nathalie fystränar själv tre till fyra gånger i veckan för att hålla sig i form.
- Jag springer minst fem kilometer. På gymmet tränar jag främst rygg och mage, säger hon.
Våren har innehållit en femteplats på Norrköpings Grand Prix-tävling och en andraplats på Strömsholms dito, vilket innebar att hon vann det sammanlagda meeting-priset. Dessutom vann hon lag-SM med Enköpingslaget Jump Club, där hon har återförenats med instruktörerna Sylve Söderstrand och Lotta Börje.
Efter vårens framgångar ser hon fram emot de internationella tävlingarna i Hammarö sista helgen i juli och individuella SM som rids på ryttarstadion i Stockholm helgen efter. Men hennes långsiktiga drömmål, ända sedan hon var liten, har varit OS i London 2012.
- Det är inte ett realistiskt idag. Men det är viktigt att ha ett drömmål, så jag hoppas att alla bitar ska falla på plats i framtiden och siktar i stället på de olympiska spelen i Rio de Janeiro 2016, säger Nathalie Adelborg.