Det är enklare än någonsin att sprida information om andra. På nätet förvandlas många till domare, jury och bödel på ett musklick.
Den 19 januari startar en diskussion, en så kallad tråd, på Flashback, ett av Sveriges största internetcommunitys. Ämnet är att en 16-årig kille från Uppsala har häktats misstänkt för att ha våldtagit en jämnårig tjej på en toalett under en fest. Trådskaparen börjar med att lägga ut en beskrivning av området där killen bor och en inskannad bild av en häktningsframställan. Den misstänktes namn, bostadsadress och personnummer framgår tydligt. Några inlägg senare länkar någon till en Facebooksida med killens namn och bild. Efter ytterligare några inlägg har även tjejens namn och Facebooksida publicerats, men någon är snabbt framme och plockar ned Facebooksidan.
Ett dygn senare har 72 inlägg gjorts i tråden och man diskuterar fritt hur de inblandade är som personer, någon som känner den misstänkte hävdar att han är oskyldig, en annan frågar om tjejen är ”normal”. Någon oroar sig för att namnen har publicerats på dem båda innan polisen har klarat ut vad som hänt, men ingen annan tycks ta notis om det. Tråden fylls ständigt på med ny information om de båda inblandade och hur det hela gick till. Nu, två veckor senare, är inläggen över 300.
När något extraordinärt händer vänder vi oss ofta till nätet. Där söker vi svaren på frågorna; när, hur, varför och vem. Och med hjälp av dagens teknik är den frågan lätt att besvara. Domslut, privata bilder och kontaktuppgifter sprids lätt. Enligt journalisten och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke har varje person som skriver på en webbplats som Flashback ansvar för sina egna handlingar. Man får till exempel inte lämna uppgifter om någon som kan utsätta dem för andras missaktning, så kallat förtal.
Trots att det sker övertramp anser Nils Funcke att de lagar som finns i dag är tillräckliga för att även reglera det vi gör på internet. Men på webbsidor som Flashback är många anonyma, vilket gör det svårt att få någon fälld för att ha lagt ut information.
– Men till sist handlar det om hur allvarligt polisen och myndigheterna ser på de här brotten, och vad de väljer att prioritera, säger han.
I veckan tog en anonym grupp i Uppsala det ett steg längre. Under en natt klistrades hundratals affischer med detaljerad information om en dömd våldtäktsman upp runt om i Uppsala. I en mejlintervju med UNT uppger en talesperson att syftet är att väcka opinion om hur brottslingar straffas, och att de tänker fortsätta att hänga ut personer för att få uppmärksamhet. När UNT skriver om kampanjen och unt.se ställer frågan om det är rätt att hänga ut dömda våldtäktsmän svarar 1 500 läsarna på frågan. 80 procent anser att det är rätt. Samtidigt sprids affischerna med bild, fullständigt namn och personnummer på internet och under helgen har ytterligare en dömd brottsling hängts ut på affischer i centrala Uppsala.
Så vad är det som leder till att vissa vill döma och straffa andra? Tomas Böhm är psykoanalytiker och författare, och har skrivit boken ”Hämnd eller Upprättelse – om hämndspiralens psykologi”, tillsammans med Suzanne Kaplan. Enligt honom bildas en slags ”gatans parlament” där vanligt folk tar saker i sina egna händer.
– Att hänga ut en våldtäktsman är ju ett symboliskt sätt att skända honom, precis som man har känt sig skändad. Man får den korta tillfredställelsen att ”nu fick han” men samtidigt har man gått över en gräns hos sig själv, säger han.
Den som får en bild på Facebook och sedan delar den vidare kanske inte ens reflekterar över vad man gör, enligt Tomas Böhm.
– Det finns en gruppdynamisk aspekt. Det är lätt att förvandla en grupp till primitiva hämnare, där man bara hänger med utan att individerna granskar kritiskt. Det gäller att behålla sin individuella kritiska förmåga och sitt civilkurage. Vart leder det här egentligen?
De senaste åren har vår användning av teknik ökat i en rasande takt, men möjligheten att skydda våra personuppgifter från att samlas in och spridas har inte utvecklats lika snabbt. Några steg har tagits för att skapa ett bättre skydd för privat information. I veckan togs till exempel ett förslag på det nya brottet ”privatlivskränkning” upp i regeringens Yttrandefrihetskommitté. Det nya brottet skulle göra det möjligt att fälla folk för att ha gjort ”intrång i någon annans privatliv”. Men förslaget röstades ner av politikerna i kommittén. Vad nästa steg blir kan ingen säga säkert.
– Det är en politisk fråga som man kan vrida och vända på tills man blir galen. I ena skålen har vi en full yttrandefrihet där enskilda individer kan råka illa ut, i den andra har vi de konsekvenser det kan få för enskilda personer. Det är en fråga om att hitta en bra balans i det där, säger Nils Funcke.