Nazistisk mobb överfaller och misshandlar meningsmotståndare. Händelserna på gågatan i Uppsala i augusti 2013 bär skrämmande likheter med det som skett flera gånger i Sverige de senaste åren, nu senast i Stockholm. Nazisterna som härjade här trodde att de skulle klara sig utan efterräkningar.
LÄS MER: "Fällande domar för nazister"
Men i fredags meddelade hovrätten dom och skärpte straffen mot de två nazister som överklagat. Två månader respektive sex månader i fängelse blev domen. Det är en tydlig markering av brottets grova art. Hovrätten skriver i domen att brottsoffret Anders Henrikssons berättelse om attacken är nyanserad, detaljerad och trovärdig.
Det är en upprättelse. Men det som är svårt att förstå är att Uppsalapolisen kom till en annan slutsats. Varför trodde man inte på offrets berättelse? Varför granskade polisen inte ordentligt de många mobilfilmer som fanns? Förhördes alla vittnen?
LÄS MER: "Kan begå terrorliknande handlingar"
Misstanken som smyger sig på är att detta brott inte ägnades särskilt många utredningstimmar. Resonerade man som så att en misshandel är väl inte mer än en misshandel, det begås ju så många andra ännu grövre brott?
Men detta fall handlar om politiskt motiverad brottslighet. Människor som slår meningsmotståndare blodiga för att få tyst på dem. Det är något annat än lite vevande med nävarna i fyllan och villan när krogen stänger.
Det är uppseendeväckande att en enda reporter på UNT kan göra en bättre rättsutredning än vad hela den resursstarka polismyndigheten förmår. Efter UNT:s publiceringar återupptogs förundersökningen – under åklagares ledning.
Nu har domstolarna sagt sitt. Alla de tre förövarna har alltså fått fängelsestraff. Det är en rejäl näsknäpp mot polisväsendet.