Närvaro viktigast i rollen som pappa

Marcus Birro beskriver det som en omvälvande, grundläggande och existentiell förändring att få barn.
- Efter de katastrofer vi gått igenom började ett helt nytt klossbygge, då Milo kom. Det var svårt att ta in, säger han.

Marcus och hans sambo Jonna Vanhatalo hade förlorat två ofödda barn tidigare. Ett på grund av en infektion och det andra för att en livmodertapp inte höll. Att behöva gå igenom detta inte bara en utan två gånger, och hur det påverkade dem beskriver Marcus så här:
- Jag och Jonna har i samförstånd varit mycket offentliga med detta. Det är ju en unik historia, en osedvanligt tragisk historia men när jag är ute och läser och möter människor får jag väldigt många reaktioner. Vi är inte ensamma.

När det var som svartast och svårast kunde Marcus Birro sakna empati och ett mänskligt omhändertagande från sjukvårdens och försäkringskassans sida. Vid första dödsfallet var de i Finland, och skillnaden i bemötande var stor mellan grannländernas sjukvård.
- Enkelt uttryckt fanns det en tillbakahållen medmänsklighet i Finland. I Sverige var allt hårdare, många läkare och kuratorer distanserade sig. Och i efterhand har jag fått veta att läkare inte har någon kurs i empati under sin utbildning! Att vilja bli läkare, som är ett statusyrke, behöver inte ha med medmänsklighet att göra, säger han.
Så han skrev en debattartikel och det blev liv. Men sedan hände det ingenting.
- Jag ska aldrig mer skriva en debattartikel! Inget händer. Men det stora problemet är att allt hänger ihop. Att försäkringskassans regler skärps och samtalen till Bris ökar, är sammankopplat. Vi går mot ett allt hårdare och mer individualistiskt samhälle.

Så när Milo föddes, efter att mamma Jonna varit sängliggande under sex månader av graviditeten, hade Marcus inga föreställningar om hur det skulle vara att få ett levande barn.
- Vi var kvar på BB en vecka och hade en lång startsträcka. Men när jag hade landat kunde jag ligga vaken dygnet runt och bara titta på honom, se att han andades, levde. Det var som ett rus. Och visst har han förändrats.

Under den svåraste tiden brottades han också med alkoholproblem, och blev nykter. Det och att mista sina barn, båda svåra skeenden i livet, är något som hänger ihop med hans utveckling som människa menar han.
- Kunde jag handgripligen klara av livet utan alkohol genom dessa stora sorger när man är ny-nykter, skulle jag verkligen klara vad som helst.

I dag har livet blivit mer vardag med Milo och Marcus har funderat mycket på sin roll. Mål som att skriva världens bästa bok och vara lite bättre än sist sätts i perspektiv. Det går inte jämföra med föräldraskap, som för honom handlar om närvaro.
- Är jag frånvarande som pappa, vad spelar det då för roll hur bra jag är på vad jag gör, om jag inte är där?

Nu har han möjlighet att arbeta hemifrån, skriva när Milo sover. Han säger också nej till många resor och framträdanden, för att vara med familjen. Och som förälder försöker han sova när barnet sover. Ett annat råd till män som blivit föräldrar är att inte fly, glida undan till en innebandymatch eller till krogen med polarna, och låta mamman sköta allt som har med föräldraskap att göra.
- Vi män måste våga bryta oss in lite där, kräva vår rätt som män och som föräldrar. För med barn är det så kompromisslöst: det som gäller är nu, nu, nu.

Marcus Birro har inte funderat klart på om det kan bli fler barn i framtiden men säger att "frågade du Jonna, skulle hon säga ja direkt".
- Det var som ett krig vi vunnit, att Milo kom och nu är det fullt upp med honom, så jag har inte tänkt så långt som till syskon.
Och så glädjen i föräldraskapet - en glädje han trodde han tappat:
- Det är en grundläggande kärlek som hittat tillbaka. Man är så kär i sitt barn, en kärlek så okomplicerad och befriad från vardag och svartsjuka - det är en enorm kärlek. Och när jag säger "min son" känner jag fortfarande en virvel i magen. Men det är också en kärlek som är svår att sätta ord på, säger författaren Marcus Birro.

Närvaro viktigast i rollen som pappa

- Det som är en början för andra föräldrar, var ett slut. Att få ett levande barn var något jag inte hade några föreställningar om, när vår son till slut föddes. Det säger författaren Marcus Birro om att bli pappa.