Närkontakt med vildsvinen

Hunden Ursus tränas i närkamp med två unga galtar.

Foto:

Uppsala2014-01-02 10:56

När plotthunden Ursus släpps i hägnet springer han rakt mot vildsvinen. Han kommer snabbt tillbaka utan att ha gett ifrån sig ett ljud. Men det blir bättre sen.

Det är en av alla dessa gråmulna decemberförmiddagar och vi befinner oss i ett vildsvinshägn strax öster om Almunge. Här kan hundar och jägare träna vildsvinsjakt under ordnande former. Roslagens jakt och vilt har tre olika hägn här med varierande svårighetsgrad.

Kevin Lundvall har kommit för att låta sin plotthund, en amerikansk stövare, femårige Ursus att bekanta sig lite närmare med vildsvin.

– Jägarna tar hit sina hundar för att se hur hunden jagar, hur de närmar sig svinen eller om de över huvud taget är intresserade. En del hundar är inte det, säger instruktören Nisse Nilzén.

Ursus får först öva i det minsta hägnet som är två hektar stort och hyser två ganska lugna och snälla grisar, två unga galtar. Man använder bara unga galtar upp till två år vid jaktträningen. Suggorna biter när de attackerar medan galtar trycker med trynet för att komma åt med sina skarpa betar. Men unga galtar har ännu inga betar och därför lämpar de sig bäst för verksamheten.

I hägnet ser det ut som om en jordfräs gått fram över stock och sten. Grisarna står uppe i backen när vi öppnar grinden, men viker sedan lugnt in bland granarna några meter. Kevin Lundvall släpper Ursus som springer rakt mot grisarna men kommer lika snabbt tillbaka utan att ha gett ifrån sig ett ljud. Starten på träningen alltså inte helt lyckad.

Efter en stund är grisarna försvunna och även Ursus sticker iväg men dyker upp då och då medan vi går runt och letar efter galtarna. Husse har via gps hela tiden koll på var hunden befinner sig. Efter en tio minuter hörs ett dovt ståndskall från hägnets ena hörn. När vi når dit har grisarna lagt sig i ett dike med ett par grader varm gyttja och Ursus står någon meter därifrån och skäller. När Nisse Nilzén närmar sig far grisarna upp och springer iväg med Ursus i hälarna. De tar snabbt sin tillflykt till diket igen. Proceduren upprepas en gång tills Nisse Nilzén avbryter och Ursus kopplas.

– Det räcker nu. Grisarna ska inte stressas och hunden får inte heller bli för kaxig, säger han.

Kevin Lundvall är nöjd med sin hund.

– Jag tycker han skötte sig bra. Att han inte brydde sig i början beror på att grisarna inte rörde på sig. Han är inte van vid det.

Ett tecken på att grisarna tog det lilla äventyret med ro är att de lufsar efter oss på avstånd när vi går därifrån.

Ursus ska sedan öva i ett av de två mer än dubbelt så stora hägnen, där det är svårare att hitta grisarna och även av en annan anledning.

– Han behöver efter det här träffa grisar som inte är riktigt lika snälla, säger Nisse Nilzén.

Ofta har hundarna skyddsväst på sig och hundar som misstänks kunna ge grisarna ett tjuvnyp får ha munkorg. Hundar som man vet uppträder aggressivt får dock över huvud taget inte träna i hägnen. Inte minst för att skydda grisarna, men en vildsvinshund ska inte vara för tuff. Då kan det gå riktigt illa vid mötet med en stor galt.

Anledningen till att Roslagens jakt och vilt uppfört hägnen är att vildsvinen som bekant ökar allt mer i antal och ställer till skador på åkermark, golfbanor och i trädgårdar.

– För att ha stammen under kontroll måste den jagas mer. Jägarna i Roslagen är vana att jaga älg, rådjur och hare, men att gå in i en tät granskog där en sugga ligger och trycker med sina kultingar är något helt annat. Då är det här ett bra sätt för både jägare och hundar att lära sig jaga vildsvin, säger Klas Henriksson, en av delägarna till Roslagens jakt och vilt.

Verksamheten följer SKK:s, Svenska kennelklubben, och Jägarförbundets regler. Bara en hund åt gången får släppas i hägnen och i vart och ett av dem ska det finnas bara två grisar. Träningen i hägnen dokumenteras, bland annat för se vilka hundar som passar särskilt bra för vildsvinsjakt och som kan bli bra avelshundar.

Vildsvinshägnen öppnade i början oktober och verksamheten är ännu bara i sin linda. Nästa år räknar Roslagens jakt och vilt med att den är fullt utbyggd och då siktar man på att kunna genomföra diplomtester för vildsvinshundar.

Fakta

Svåra att inventera
Dagens vildsvinspopulationer kommer ifrån rymningar som skedde på mitten av 80-talet ifrån hägnade vildsvin i framför allt södra Stockholms län, Södermanland och Skåne. Från dessa har sedan vildsvinen spridit sig och det finns idag etablerade populationer i södra och östra delarna av Götaland och Svealand. Djuren är mycket svåra att inventera och därför är det också svårt att säga hur många som finns. Jaktåret 2012/2013 (1 april–31 mars) fälldes ca 97 900 vildsvin i landet vilket är fler än antalet älgar samma år (knappt 96 000). Ökningstakten i avskjutningen ligger på ca 28% per år vilket innebär att den dubbleras vart tredje år.

I Uppsala län fälldes jaktåret 2012/2013 3 150 vildsvin. Innan dess sköts runt 2 000 årligen under några år.

Källa: Svenska jägarförbundet

Hänger på individen
Det finns en rad raser som anses vara specialiserade på vildsvin, bland annat plotthunden och franska och polska raser. I Sverige finns en specialklubb för drivande vildsvinshundar, SSDV. Men enligt sekreteraren Lennart Gustafsson handlar det mer om individen än rasen när lämpligheten ska bedömas. En gråhund eller jämthund med rätt egenskaper kan vara en utmärkt vildsvinshund.

Vilthägn
Roslagens Jakt & Vilt ordnar arrangemang med inriktning på jakt. Företaget har bland annat vilthägn i Roslagen med mufflonfår, dovhjortar och bisonoxar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!