De tidigare eleverna samlades för att föreviga dagen med en gruppbild.
Känslan av nostalgi går nästan av vidröra när eleverna – som började första och andra klass på Börje skola för 70 år sedan – möts i sitt gamla klassrum. Prat om kära gamla minnen varvas med stoltheten över bygdens skola, som man lyckades hålla vid liv trots att den hotades av nedläggning i slutet av 1900-talet när kommunen ville sälja.
Janne Boberg ( i mitten) är generation nummer två av tre som gått i Börje skola. Hans pappa gick här när han var liten, sedan var det han själv och därefter blev det hans två egna barns tur.
Som sjuåringar (riktiga "bonnungar" som en i skaran skämtsamt säger) sprang de omkring i de här lokalerna. Sedan dess har deras liv tagit olika riktningar. Nu är de pensionärer, 77-78 år gamla, och har silvriga toner i håret. Vissa har blivit kvar här i Börje, medan andra har försvunnit iväg – somliga betydligt längre bort än andra.
Barbro Ahlgren står vid sin gamla plats i klassrummet:
– Jag satt alltid och filosoferade. Tittade på moln och så.
Lisbeth (egentligen Elisabeth) Coltman hamnade i Brisbane, Australien. När hon berättar historier från sin skolgång i Börje blir det tydligt vad mycket som förändrats inom svensk skola.
– Vår lärarinna slog oss, aga var ju tillåtet då. Och vi kallade henne för J-29:an, hon skrek så mycket, berättar Lisbeth.
Lisbeth Coltman minns särskilt en lärarinna som eleverna hade respekt för. Hon slog elever som inte skötte sig. “En gång kastade hon en skolbok på en elev så att den gick sönder. Sen var det eleven som fick ta på sig det”, berättar Lisbeth.
Varifrån kom då namnet "J-29:an"? Saab J29 Tunnan, även kallad flygande tunnan var ett jaktflygplan som kom omkring 1950. Flygplanet var känt för att det tjöt väldigt högt när det flög, något som de tidigare eleverna på Börje skola tyckte var passande som smeknamn åt den ofta gormande lärarinnan.
Lisbeths bror Ingmar Jansson har, till skillnad från sin syster, istället stannat i trakterna. I vuxen ålder har han ägnat mycket kraft åt bygden, inte minst åt skolan.
– Banken ringde och sa att "nu Ingmar kan du sluta leta. Din ansökan är beviljad, du får pengarna", berättar han och blir rörd av minnet.
Kring 1993 då skolans överlevnad hotades ansökte Ingemar Jansson om pengar för att hålla liv i skolan. Med pengarna – som han till slut fick – kunde Ingmar bygga ut skolan till så som den ser ut i dag.
Kring 1993 då skolans överlevnad hotades ansökte Ingemar om pengar för att hålla liv i skolan. Med pengarna – som han till slut fick – kunde Ingmar bygga ut skolan till så som den ser ut i dag.
Karin Hahlin-Ohlström, som jobbat som lärare på Börje skola sedan 1990-talet, leder vägen från utbyggnaden in i den gamla delen av skolan och pekar inåt dit toalett och dusch numera ligger.
– Sånt hade inte vi. Då var det utedass. Och lärarinnan hade sitt eget, hon ville väl inte dela med oss, säger Barbro Ahlgren och får med sig hela gruppen av tidigare Börje-elever i ett skratt.
Några av återbesökarna bor fortfarande i Börje.
Börje skola hotades av nedläggning i början av 1990-talet.
Karin Hahlin-Ohlström är lärare på Börje skola och guidade runt de tidigare eleverna.
Skolans tillbyggnad fanns inte när de tidigare eleverna gick där.
De före detta eleverna är idag i övre 70-årsåldern.
Anna-Lena Boberg minns hur hon och några pojkar blev förvisade till korridoren för att de snackade för mycket. För att sedan bli tillsagda att återvända till klassrummet på grund av att läraren tyckte de förde för mycket oväsen i korridoren.
Lasse Andersson ( i mitten), som har dragit ihop dagens återträff, berättar om luncherna. “Vi hade ingen skolbespisning här. Man hade med sig matsäck hemifrån och så öppnade man bänken och drog fram en liten duk och så åt man från sin skolbänk”.