Kanske är du själv där, eller någon du känner? Skilsmässa är vanligt, under 2014 skiljde sig drygt 24 000 par i Sverige. Men för många blir det livets största trauma, något som gläntar på dörren till andra smärtsamma upplevelser som vi trodde att vi hade lagt bakom oss, eller kanske inte ens minns. Philip Weiss, som är legitimerad psykolog och psykoterapeut, möter ofta par eller enskilda individer som går igenom en skilsmässa. Han säger att sorgen över en separation kan gå så djupt att den når nivåer i oss som vi inte är bekanta med.
– På medicinakuten kan man till exempel vittna om att det kommer in människor som tror att de har drabbats av hjärtinfarkt. I stället har de ångest i samband med skilsmässa, säger han.
Helt smärtfria separationer är ovanliga. Det finns par som tillsammans har kommit fram till att relationen inte fungerar, och som både rationellt och emotionellt har konstaterat att det är bäst att gå skilda vägar. Men det är ganska ovanligt, säger Philip Weiss. Oftast är man på helt olika platser i processen.
– Tyvärr är det vanliga att en har kommit mycket längre, och kanske till och med är klar med att bearbeta uppbrottet. Det kan ha pågått riktigt länge, utan att man har sagt något.
För den som inte är med på noterna blir det då väldigt brutalt när skilsmässan plötsligt presenteras som något oundvikligt.
Det finns flera faktorer som avgör hur vi hanterar en skilsmässa eller separation efter ett långt förhållande. Vem som tar initiativet har en stor betydelse, men också hur omfattande det upplevda sveket är - till exempel om den som vill skiljas har träffat någon ny. Enligt anknytningsteorin har våra reaktioner också att göra med vilka anknytningsmönster vi har sedan tidigare. Om du som barn hade en trygg eller en otrygg anknytning till dina föräldrar, visar sig i hur du som vuxen klarar av en separation. Lite förenklat kan man säga att den som saknat en trygg anknytning som liten kan få det tuffare vid en skilsmässa än någon som haft en trygg anknytning.
– Det blir som sår som öppnas igen. Det lilla barnet i oss känner smärta, säger Philip Weiss, som menar att det kan vara svårt att förstå sin egen reaktion om man inte gör den här kopplingen.
Liksom vid andra trauman följer en skilsmässa ofta den så kallade kriskurvan med chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. När chocken har släppt kommer reaktionsfasen, som ofta präglas av starka känslor, gråt och depression. Och det är helt okej att tänka väldigt onda tankar om den andra i en skilsmässa, tycker Philip Weiss. Bara det stannar där.
– När man är i affekt har känslorna ett väldigt stort sanningsvärde. Man hatar den andra personen och man kan inte se bortom horisonten alls.
– Att agera på de känslorna genom att till exempel försöka hämnas på sin partner på olika sätt är ofta något man ångrar när man har kommit längre i processen.
Stödet från omgivningen är en viktig faktor för hur vi hanterar sorgen, och Philip Weiss tycker att man ska prata så mycket man kan med personer man litar på. Tyvärr sätter skammen ofta hinder i vägen för det. Kanske känns det lite jobbigt att tala med kompisar som lever det där livet man precis har förlorat. Det kan vara svårt att se att det ska gå över när man står där mitt i raset. Men Philip Weiss vill ingjuta hopp, och säger att han ser fler som går stärkta än bittra ur skilsmässor. En separation kan också vara en möjlighet att bearbeta tidigare sår och på så sätt gå mer hel in i nya relationer.
– Visst tar det tid att se, men skilsmässor kan leda till bra saker, även för den som blir lämnad. (TT)